På vanvårdcentralen och sen en butiksrunda i kvarteret

Gamlingen grät när jag kom in på vanvårdcentralen i Olskroken. Anslagen var klart lägre i år, förklarade en syster. Det var därför hans permobil var indragen och ersatt med permostyltor.

Jag gick in till doktorn och sa att jag inte mådde bra. Han tittade på mig och sa: Du är frisk.

- Jag kräver en annans åsikt om det, sa jag.

Då tog han på sig en Kalle Anka-mask och sa att jag var sjuk. Därefter undersökte han mig och sa att jag hade borgelia.

- Du menar borrelia, tyckte jag.

- Nej, borgelia. Du har fått fästningar, sa han och i förstoringsglaset såg jag hur två mikroskopiska fästningar anföll varandra med ännu mindre katapulter.

- Om de häller kokande olja på varandra kan det sticka till, annars är det bara att låta dem hålla på.

- Men, hur länge ska jag behöva dras med dem?

- Tja, max 200 år, tyckte doktorn, sen kommer någon av dem på krutet och spränger den andra och så blir det lugn och ro. Här har du lite medicin, sa han sen och lämnade en oläslig lapp.

Jag gick därifrån och in i den nyöppnade utredningsbutiken i Olskroken.

- Jag tyckte det fanns för många inredningsbutiker så jag tänkte mig något annat, sa ägaren. Sen erkände han att jag var hans första besökare. Ingen tycks vilja ha utredningar, klagade han. Ändå hade han alla möjliga på lager.

Förbryllad gick jag in på apoteket där en orangutang tog emot min medicinlapp, kliade sig i huvudet och sen svingade sig upp i taklamporna med ett skrik.

- Hej, det där är mitt recept, kom ner, skrek jag.

Det skulle jag inte gjort. Gorillan i dörren knackade mig på axeln och klargjorde att jag nog borde gå nu.

Utan medicin och med fästningsproblemet intakt släntrade jag vidare i stadsdelen. Det var årets varmaste dag och alkisarna turades om att däcka i skuggan. Det var bara de gamla tanterna som fortfarande klädde sig i tjocka kläder. Fan vet om inte glassen i kiosken hade värmeutslag till och med.

Själv kom jag nu på den briljanta idén att gå till Kålltorps handelsträdgård, handla massor med gröna växter och sen bära hem djungeln. Jättebra, Anjo. Tusen grader och du bestämmer dig för att bära tungt.

Jag visste att jag aldrig skulle köpt det där pulvret i Ohälsokostbutiken.

About these ads

3 kommentarer

Under Surrealism och ovanligheter

3 svar till “På vanvårdcentralen och sen en butiksrunda i kvarteret

  1. Om han ändå hade startat en såsredningsbutik, den skulle jag ha besökt. Att reda sås är svårt. För att inte säga omöjligt.

  2. Jag ska springa dit i morgon och se om han kan byta inriktning. Lovar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s