Monthly Archives: december 2008

Dasslitteratur

Vad finns att läsa i ditt privata rum? Det om något definierar människor.

På många ställen har jag hittat dassboken och serietidningar, E har datormagasin för avancerade användare.

Själv har jag ingenting. Däremot sitter Ernst-Hugo Järegårds ande på mitt badrumsskåp och läser högt ur SJ:s tidtabell, blandat med en del Ingmar Bergman-texter.

Tidigare låg Alf Henrikssons Hexikon därinne, men när en hårdhudad fotbollsflåbuse vägrade lämna rummet för att han trodde att Loke stod i hallen och siktade på honom, ja då var det slut på den gratislektyren.

Gott avslut, hör ni…

7 kommentarer

Filed under Surrealism och ovanligheter

Nyårslöften

År 2009 lovar jag, Andreas Johansson, att följande ska hända:

  • Jag ska börja röka – och det blir naturligtvis Commerce utan filter från början.
  • Jag ska kröka mer än i år.
  • Jag ska missköta träningen och kosten å det grövsta.
  • Jag ska inte skriva färdigt några av mina pågående bokprojekt.
  • Jag ska inte vandra i alperna med Special K och Julbord.

Ja, där har ni löftena. Givet mitt track record så kan ni ju redan nu bespetsa er på att jag nästa jul fortfarande har vita tänder, luktar nykter krokodil, är en välsvarvad 37-åring, har en bestseller på tryckeriet och förstör varje sammankomst med att visa 1200 diabilder från Dachstein (minst 83 av bilderna föreställer mina skavsår fotograferade bredvid ett euromynt för att visa hur enorma de är).

Gott nytt år…

4 kommentarer

Filed under Vardagsbetraktelser

Drömcoachen kom med medicin imorse

Jag väcktes ur min oroliga sömn strax efter gryningen. Hela helgen har jag inventerat näsinnehållet i pappersbitar, hostat, rosslat och mer än en gång funderat på att skriva mitt testamente. Det var således inga pigga, ungdomliga ben som förde mig till dörren.

Jag öppnade och där stod en drömcoach med den största apotekspåse jag sett. Den var proppad med Alvedon, halstabletter, Kan Jang, näsdukar, slemlösande prylar, näsdroppar och ett gäng piller som han måste ha snattat från receptbelagda avdelningen.

- Bli frisk, sa han. Jag fixar inte det här längre.

- Nähä, sa jag. Vad har hänt?

- Jag har försökt att analysera dina drömmar under helgen och jag säger bara: BLI FRISK!

Lite darrig, men ändå väldigt mycket jag, tog jag strid för mina drömmar och min rätt att drömma dem. Han höll upp händerna och jag tystnade.

- Natten till söndagen drömmer du att du är gift med tjej du haft som kund under alla dessa långa år. En man erbjuder sig att byta blöja på ert barn, men kidnappar det. Ni tar upp jakten och inser att mannen är i maskopi med en kvinna och att de har gömt barnet i TV4-huset eftersom de ska spela in Parlamentet ihop med den där frodiga blondinen och den där spenslige lille tjatige mannen som inte heller är rolig. Och resten av drömmen handlar om att du, gång på gång, öppnar logedörren och skäller ut blondinen för att hon spelar in komik med barnarövare.

- När det gäller Parlamentet förvånar inget, sa jag. Det skitprogrammet skulle bjuda in herr Fritzl om det kunde ge lite nytt liv till världens mest urvattnade koncept.

- Natten till idag, sa drömcoachen sen. Då drömmer du om en fusion bland reklambyråerna i Göteborg. Den handlar inte om Norma eller Valentin, däremot inbegriper den flera medelstora byråer. Han som är huvudman har tydligen ont om pengar och är lite tokig, för han kedjar fast flera branschkonkurrenter vid stolpar i Vasaparken och grillar dem sedan med ström från spårvagnsledningarna för att de ska gå med på hans krav. Du ser allt, men lägger dig ned i gräset och låtsas vara dödligt full så att han inte ska se dig. Sen följer du efter honom och ser att han går in i huset med alla tomtar på fasaden, i korsningen Vasagatan-Viktoriagatan. Då får du syn på en lesbisk AD, som också sett allt. Ni bestämmer er för att lösa saken, men du känner dig underlägsen eftersom hon har schysstare sneakers.

- Läser man artikelkommentarerna i Dagens Media är det inte ett overkligt scenario, sa jag.

Drömcoachen räckte över påsen.

- Häll i dig det här, drick dig full, blanda whiskey och värktabletter, gör vad som helst. Men, dröm inte mer, är du hygglig… Dröm inte mer.

10.29. Jag håller löftet och påsen verkar göra sitt. Näsan känns tommare än pluskan.

2 kommentarer

Filed under Surrealism och ovanligheter

Tolv spår efter mig

Jag fick en trevlig invit från Kontaktmannen - att lista tolv låtar som betytt och betyder mycket för mig. Normalt är jag lite av varianten orka bry mig, men det här fick mig att fundera. Så, här är tolv favoritlåtar – eller snarare band/artister, för i några fall är det banden som helhet som jag bara inte kan få nog av. Exemplen här nedanför har antingen extremt stor känslomässig betydelse, eller textrader som är totala knock-outer.

Då var vi redo. Listan:

Stone Roses – I wanna be adored
Jag undrar om vi upplevde en enda efterfest under 90-talet som INTE innehöll den här låten. Frågan är om något förändrats sedan dess.

Radiohead – Let down
Den är fantastisk ända fram till cirka 3.40. Då blir den helt makalös: … one day, I am gonna grow wings. Jag har en polare som alltid börjar gråta så dags.

Eldkvarn – Nånting måste gå sönder
Det här bandet är det största för mig, så att välja en låt? Tja, den här innehåller de mest träffande textrader jag någonsin läst: Nånting måste gå sönder, för att himlen ska va blå.

U2 – Tomorrow
Bandet jag växte upp med. Den här låten är från October. Det finns en sorg och skönhet i den unge Bonos röst som etsat sig fast. Precis som Eldkvarn har U2 gjort mängder av mina favoritlåtar. Det här är en ovanlig, men bra.

Bruce Springsteen – Paradise
Det här är den Bruce jag gillar bäst, den lugna, försiktigt trevande och balladsjungande Bruce. Låten spelas nästan aldrig live. Synd.

Death Cab for Cutie – Soul meets body
In my head there’s a Greyhound station, where I send my thoughts to far off destinations.  Lysande citat, lysande låt.

Ted Gärdestad – Himlen är oskyldigt blå
Egentligen är inte hans version favoriten, tror att det var Helen Sjöholm som tolkade den extremt vackert efter Tsunamin. Favoritrader: Mina ögon kommer alltid att le mot dig, kan det begäras mer av mig? Väldigt bra.

R.E.M. – It’s the end of the world as we know it (and I feel fine)
Ytterligare ett gäng husgudar. Nästan lika svårt som med Eldkvarn, men den här låten är något alldeles särskilt. En sprittande ordkaskad och skönt samspel mellan Stipe och Mills.

My Morning Jacket – Librarian
Jag såg MMJ på Pustervik för länge sedan. Det är fortfarande den bästa konsert jag sett. Librarian är en av deras starkaste lugna låtar, annars är de världsbäst när det är pang på. Kolla in den här texten: When God gave us mirrors, he had no idea. Mumma!!!

Tomas Andersson Wij – Det skulle inte ändra någonting
En av många jämnbra låtar från TAW, men den innehåller följande: Det är sommar här, hos världens vackraste människor. Varför har det fastnat så? Vet ej, men det har det. Han kan skriva vackert och eftersom vi är rätt jämngamla känner jag igen min barndom i hans. Muchos bra.

Housemartins – Happy Hour
P.D. Heaton var grym även i Beautiful South, men Housemartins – jisses. Han måste vara en av världens bästa textförfattare; samhällskritik, cynism, sarkasm, kärlek. Han hade allt.

The Smiths – There’s a light that never goes out
Ännu ett band med hur mycket bra som helst. Det här är kanske den vackraste låt de gjorde. Det är synd att säga att Moz och de andra är världens gladaste jämt, men bra är de ALLTID.

Länken till spellistan hittar du här. Och, det kräver förstås att du har Spotify…

… äh, vi kör nummer 13 också. Jag hittade inte hans album på Spotify, men han ska vara med – så, jag utökar listan:

Woven Hand – Whistling girl
Han är mörk, han är deppig, han verkar sjunga om världens undergång – men jävlar vad bra det är.

Brasklapp: tyvärr fick jag inte in bubblare som Joni Mitchell, Fleet Foxes, Glasvegas, Freddie Wadling, Ebba Grön, Barenaked Ladies, 10,000 Maniacs, Suede, Jackson Browne, Indigo Girls, Magnus Johansson och några till, men – man kan inte få allt här i världen.

6 kommentarer

Filed under Musik och fotboll

Rödingar och feminister förintade min frid

Mellandag och mellanlandning. Jag har samlat ihop julens lådor och förpackningar i syfte att slänga dem i rätt lådor på återvinningsplatsen (så att Renova sen kan samla in den och hälla allt i samma ugn).

Blockad står det på banderollen som två rufsiga och övervintrade r:are håller mellan sig. Stoppa apartheiden står det på flygbladet som en tjej i immiga och flaskbottnade John Lennon-glasögon delar ut. Solidaritet, spelar och sjunger en halv trio om där de står lutade mot behållaren för plast.

- Vad pågår, säger jag.

Gruppens ledare, en demokratisk förkämpe med fula tänder, FNL-knapp på jackan och tovigt skägg, harklar sig. ”Fan”, tänker jag, ”nu blir det brandtal”.

- Bakom oss pågår apartheid. Till vänster finns en behållare där endast färgat glas får slängas. Till höger ska allt ofärgat glas slängas. Mjukplast och hårdplast går visst ihop, men glas ska separeras från sina bröder och systrar. Vi protesterar mot detta och har försatt den här återvinningsstationen i blockad.

Jag stirrar klentroget på tre vilsna tjejer med rödvinsfläckiga tänder. De är fastkedjade vid glasbehållarna.

- Vi ger aldrig, aldrig ge vi upp, ylar de.

Jag skakar på huvudet och beger mig bort längs Gubberogatan för att hitta en ny station att leka miljöhjälte vid. Döm om min förvåning när aktionsgruppen springer förbi mig och stannar vid S:t Pauli kyrka. Där skriver de, med en maoistisk effektivitet, nya banderoller och vecklar upp dem.

De tre vise männen var kvinnor! Jäpp, där har ni det senaste budskapet. Via en portabel stencileringsmaskin sprutar det fram nya stenciler med texten: Skulle en man ge bort guld, rökelse och myrra? Nej, ty män äro onda.

Jag fånstirrar på de felklippta stollarna och kan knappt tro mina ögon. Ledaren för aktionsgruppen, som nu slängt sin FNL-knapp och stoltserar med en FI-dito, harklar sig.

- Vi anser att julevangeliet är ett uttryck för patriarkaliskt förtryck. Jesus må ha varit ett gossebarn, om det säger vi inget, men de vise männen var kvinnor. Vilka annars skulle ha rest genom öknen för att uppvakta ett barn? Det skulle aldrig män ha gjort. Män är svin.

Jag rycker på axlarna. Allt för däst av ett gäng dagars charkfylla för att dividera med ideologiska och idealistiska lallare.

- Ni kanske har rätt. Jag har alltid tyckt att kyrktornet här ser ut som en gigantisk fallos och att småtornen ser ut som, tja, kalla det kulpåsar om ni vill.

Kommunisterna/feministerna vänder sig om och stirrar häpet.

- Kamrater och systrar, säger ledaren. Det här kräver en ny protest. Vi måste måla mer banderoller.

- Öh, banderolltyget är slut, säger en blek man.

- Jag har ingen målarfärg kvar, säger en lika blek kvinna.

Ledaren för aktionsgruppen skakar på huvudet.

- Klassförrädare och borgarbrackor. Det är vad ni är.

Sen springer han gråtande iväg, tätt åtföljd av en grupp som lovar att vara mänskliga väghinder i Tingstadstunneln, att de ska kamikazespringa in i pälsbutiker och att om han slutar gråta ska de bjuda på en solidarisk fika och fundera över hur de i nästa vecka ska störta den västerländska ekonomin mer effektivt än giriga kapitalister lyckats med de senaste månaderna.

God fortsättning…

Lämna en kommentar

Filed under Surrealism och ovanligheter

Översittarkväll och O Helge natt…

Julen började fint. Tack vare att vi har en ouppmärksam granne på landet kunde jag – till priset av några grenar i ansiktet och lite svett – införskaffa årets julgran. God jul…

Sedan blev det lite pill och ett försök att förstöra julfriden redan dagen innan – Trivial Pursuit. Ett spel som om än trivialt väcker mycket. Jag och T lät S&H få ett försprång, sen gjorde vi som brukligt är – vann. Något som vi förstås påpekade hela dagen igår till allmän förtret.

23 december sjöng vi också – O Helge natt. En hyllning till bonden som skänker bort granar. Fint var det …inte.

Julafton bevisade än en gång att karmas lag har ådömt mig hårda straff. Jag fick pilla till köttbullar igen. De blev inte runda nu heller, men de åts åtminstone upp. Tillsammans med ytterligare ett gäng rätter. Alla tillsammans bevis för att lågkonjunktur och frosseri faktiskt kan gå hand i hand.

Klappar sedan. Det är tiden på dygnet då barn går från tindrande änglar till svartögda demoner på 40 sekunder. Det är nämligen den tid som hinner gå från att de öppnat ett paket värt x hundra kronor och  jublat över innehållet till att de stirrar hatiskt mot pakethögen och säger: Får jag inget mer?

Själv gav jag bl.a. bort 1000 pennor, fem filtar och en fotboll till behövande barn och kände mig rätt tillfreds.

Sedan stod jag över Trivial-omgången, det kan man göra som obesegrad mästare, och flikade bara in att Joe Hill hette han som avrättades 1915, att fotbollskriget innehöll bråkstakarna El Salvador och Honduras samt några andra små detaljer som Trivial-mästare vet.

Nu är det dagen efter, jag är utvilad och kommer nog inte att längta efter julbord på åtminstone 356 dagar. Det får bli romanskrivande, clementiner, kaffe och något lättsmält idag.

God fortsättning…

Lämna en kommentar

Filed under Vänner och familj

Tomten bor i mitt hus

Nordpolen, säger du?

Lägg av. Tomten bor i mitt hus i Olskroken. Han har takvåningen och en terrass där Rudolf och de andra luftar sig.

Förr bodde påskharen i källaren också, men vicevärden trodde att det var en råtta och lade ut gift.

Tomten är en kuf största delen av året. Han får besök av kortväxta filurer i skägg och sen bankas det hela nätterna. Kärringarna i svalen brukar sätta små lappar på dörren om att det minsann ska vara tyst efter 22.00.

Ett av de värsta asen, i tjocka glasögon och brun klänning à la SVT 1975, har också knackat på upprepade gånger och beskyllt tomten för att vara ansvarig för ludd i tvättstugan. Som bevis har hon spikat upp en trasslig röd och vit härva på anslagstavlan i entrén.

Själv brukar jag gå upp till honom och låna socker, salt, bikarbonat, nagellack, olivolja, sudokolexikon, tamburiner, ägg och allt annat jag kan komma på – självklart bara för att få en glimt av vad tomtenissarna eventuellt gör till mig.

I morse lämnade jag min önskelista, lite diskret och mycket sent. Å andra sidan tror jag att Tomten är trollkarlen Merlin, så kan någon fixa det – ja, då är det han.

Min önskelista:

1. Rymdraket (fulltankad!)

2. En katapult som är förinställd på att skicka mig till Zanzibar

3. En sån där årsring-runt-magen-borttagnings-makapär

4. Fred på Jorden

5. Fred på Månen

6. En fopoll

7. En lidnersk knäpp

8. En trollstav som trollar bort sura människor

9. En njurformad pool

10. … och ett hus vid havet med trädgård och utsikt i alla fyra väderstreck, så att jag har någonstans att ha min njurformade pool.

Kan jag få det, snälla Tomten?

Jag har varit godheten själv i år; hjälpt gamla tanter över gatan, struntat i att stöta på kvinnor som förtjänar bättre, läst sagor för barn, spridit glädje i den här bloggen, köpt julklappar i Unicefs webbshop, uppmuntrat världens bästa människor, druckit godis med Polly och Götapetter, gått på Blåvitt, undvikit att använda vita tubsockar offentligt, låtit folk vara idioter utan att jiddra och sen har jag slutat läsa jobbmejl utanför arbetstid.

Jag har varit underbar, Tomten. Kan jag få det jag önskar nu?

10 kommentarer

Filed under Surrealism och ovanligheter