Stretching på månen

Jag ljög, kära spinningfröken Anna. Du frågade om vi mådde bra. Jag svarade ja. Förlåt. Jag är en usel lögnare. Och då hade du ändå spelat ett medley som hyllade min kroppsform – Meat Loaf.

Jag stapplade ut från gymmet. Skakig och helt slut. Jag köpte en karta ägg i grönsaksaffären och försökte jonglera med alla 30. Det gick inget bra, så nog var jag trött alltid. Annars brukar 40-50 ägg fungera.

Lyckligtvis hade Jack med bönstjälken flyttat in i Olskroken, så jag kunde klättra upp till månen. Det är alltid trevligt att vara på en annan planet när man stretchar ändan, höftböjaren och vaderna. Idag valde jag Stillhetens hav, eftersom det lät poetiskt värre.

När stretchen var klar sprang jag till gubben-i-månens topp och åkte rutschkana längs hans ansikte och for ut från himlakroppen med en jädra fart, tumlade runt bland satelliter, eftersvettades rätt rejält på väg genom atmosfärens olika skikt och landade med fötterna först utanför thairestaurangen på Mintensgatan.

Jag fick min mat och funderade på vägen hem om kockornas pladder och skratt handlade om min häck (brände mig på väg ned från himlen, serrö), eller om det bara var thailändska göteborgsvitsar.

Jag glömde det när jag kom till mitt hus. Där tog jag hissen som inte går ända upp, tillbad duschguden, åt och funderade på om jag ska träna i morgon. Kanske kan jag stretcha på Venus då. Vore bra för cirkulationen…

Lämna en kommentar

Under Surrealism och ovanligheter, Träningsångest

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s