Överväldigad

Jag är just det. Fullständigt överväldigad över responsen på det förra inlägget i bloggen. I nuläget 50 kommentarer, 69 tweets, en hel hög direkta meddelanden och konversationer på twitter, meddelanden på Facebook, uppriktigt och klokt mejl från S (som mer än någon knuffat mig och mitt skrivande framåt och gjorde det igen inatt – vilket jag alltid kommer att älska) och inte minst värmande sms från L som bättre än någon fångar ögonblick på bild och bara ville veta att jag var okej.

Det har varit kända och okända namn, vänner från förr, nu och imorgon som sagt sitt hjärtas mening. Gamla chefer och kollegor, nya kollegor, kollegan som tittade på mig i köket idag och verkligen undrade, vänner i och utanför branschen – och de som var med då och såg hur ful jag var, när jag vägrade se det. Meddelanden från en som äntligen förstod varför den där glada killen alltid tycktes bära en sorg och uppmuntrande ord från de som fick stå i första ledet när jag gick vilse och betedde mig som sämst.

Jag är överväldigad.

Och, så in i helvete lättad. Jag kan inte förklara hur det var att, efter en kväll av darrande händer (innan inlägget), tårar (under skrivandet) och bultande hjärta och gapande mun av lycka över allt bra som sades (efter publiceringen), bara sova fyra timmar – och ändå vakna piggare och gladare än jag varit på jag vet inte när.

Det var som om ett mörkt skelett hade filats bort från mitt riktiga skelett och lämnat en liten pojke utan problem kvar. Det kommer att komma regn igen, jippiestunder och hoppa-i-brunnen-dagar är en del av livet, men jag har släppt ut det monster som ingen kände, ingen förstod och vars förtärande rytande bara jag hade lyssnat till.

Jag har avslöjat det som varit min skam, det misstag jag viftat bort som ”inte så farligt” när folk har frågat mig om hur det var.

Igår tryckte jag på knappen och visade det. Idag har jag gång på gång läst och druckit värmen och vänskapen här och i ögonen jag mött. Jag är stupfull, men kommer inte att få någon baksmälla av det, ingen alls.

Jag är överväldigad.

Alla kommentarer, alla som läst, alla som klickat på inlägget som favorit, gillat det och så vidare har sköljt över mig och lämnat mig fullständigt och euforiskt överväldigad.

Tack ska ni ha. Jag är överväldigad.

Tack så in i helvete.

13 kommentarer

Under Kärlek och andra känslor

13 svar till “Överväldigad

  1. Värme från det som är äkta. Värm dig i den.

  2. Det var det första jag läste av dig och det inlägget fick mig att fastna direkt. Jag har läst mer i din blogg och är fortfarande lika tagen. Det är inte ofta man hittar en blogg som faktiskt berör. Och roar. Tack för det, du!

  3. Det är du värd. Och mer därtill.

  4. Gona dig i det hela, det förtjänar du. Bara du inte glömmer änderna :-)

  5. JCMAS – det gör jag, verkligen.

    Calle – tack själv, ska besöka din så snart jag bara kan.

    Abbes pappa – det gillar jag.

    Plastfarfar – änderna är alltid med mig.

  6. Fantastiskt igen! Och så lite värmande kärlek till dig som vågade. Personer som vågar, vinner. Du vann, flera gånger om. Du skriver fantastiskt Anjo!

  7. Jenny

    Det är du verkligen värd! Och som alltid fantastiskt fint skrivet.

  8. Linn – tusen tack.

    Jenny – tackar, tackar, hörru :)

  9. Du är en vacker själ Anjo, en vacker själ med känsliga fingrar på tangentbordet som smeker fram orden. En fröjd att läsa.

  10. Carina Castilla

    Anjo, jag är så tacksam för att änglar finns, du vet vilka jag menar vi som håller på Blåvitt i medgång och sorg, men ännu skiner inte Poseidon.
    Men det var genom ett inlägg du gjort om våndan av att hålla på ett lah samtidigt som man kan känna ett sånt glädjerus att det är svårt att förklara, men på detta vis fick jag nys om din blogg och det var kärlek direkt, sällan har jag stött på någon som kan skriva så vackert och uttrycka sig i ord som du kan, du har en gåva, den borde ges ut i bokform.
    Så du är väl värd all beundran och inlägget om hur du dog, läser jag om och om igen. Det inlägget om lyftkranarna är ett annat jag bläddrar tillbaka till och det finns fler.

  11. Pingback: Frihet, mer frihet | Word up, Anjo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s