Sommardagar som inte går sönder

Det är magi, detta det enkla
och egentligen händelselösa.
Fast så otroligt rikt
och omtumlande.
Så vansinnigt vackert och
livsbejakande i sin självklarhet.

Jag står på Kino och förträffligar mig.
Det är grattis och prinsesstårta till vänster,
sommarberusning på rosé till höger.
Det är alla är välkomna och spartanskt,
fast så snett-och-vint-genialiskt.
En konstnär sitter på trappan
Han flyttar lyckligt sin InEx-påse
när en lullig man vill se hans alster.

På Karlssons garage får alla hundar plats
även om de inte är stammisar.
På Hemma hos får de sitta inomhus
och på Bishops Arms möter jag nya ögon
i samtal om tidigare sommardrömmar.

En ny dag och hoppet om sol
hos en som lever på skuggsidan.
Ansiktet bär spår av hårda år
och ett plåster och blåmärken
skvallrar om ett än hårdare fall nyss.
Hon har sin finaste sommarklänning.
Snittet må vara från ett annat år,
men snitt är statistik
och statistik är ofta en fånig lögn.
Hon är vacker där hon sitter.

Jag ser konstnären igen,
lyckligt vandrande på Andra Långgatan.
En av de där gatorna som är vild,
trots att den har ett ordningsnummer.
Det är hårdrock och hip-hop,
falafel och grillspett.
Det är är varmt, hetare och kärlek.
Jag möter vackra damer och
flyter i deras sällskap längs Linnégatan
innan spårvagnen leder mig hem.
Underhållningen ombord sjungs falsk,
men så äkta som livet kan bli när
två flickor återupplever Hellström,
låt för låt.
Det vill inte bli natt, överhuvudtaget.

Rhododendron är svårt att stava,
men så enkelt att älska.
Vi grillar och förlorar stort mot myggen.
Jag sitter i en trädgård
omgiven av skönhet, grönska och skratt.
När jag vandrar hem i skuggornas tid
minns jag förra året.
Då snubblade jag på fyllan och
skrev till en försvunnen flicka.
Orden är nästan samma nu som då,
men så annorlunda.

Jag vill vara där jag är.
Jag vill vara när jag är.
Jag vill vara här och nu.

En ny dag och en ny grill.
Familjelycka under äppelträden.
Solen och vinden bråkar om
uppmärksamheten som barn,
medan den heta värmen bara är.
Vattenkrig och sparkade bollar.
Signe har skrivit sitt första ord
och ger teckningen till mig.
Bella har ritat och klistrat ännu
en magisk present.
Bilfärd hem med en somnande
ettåring som ett bevis på
hur obekymrat lycklig man får vara.

Jag landar trött och
ställer en klocka på en tid
som jag somnat förbi med råge
hela långa, långa helgen.

Det blir tidigt,
men det gör ingenting.

Jag har just upplevt det bästa
jag kan uppleva utan att
somna naken bredvid henne.

Jag har haft
sommardagar som inte går sönder.

About these ads

2 kommentarer

Under Vänner och familj

2 svar till “Sommardagar som inte går sönder

  1. sommardagar är som själens plåster…fullkomligt underbara ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s