Barn, jäpp.

Du är kille, du har gott om tid. Jag har hört det flera gånger och varje gång sagt att det är biologiskt sant, men kanske inte lika mycket mentalt. Det finns en längtan i mig att ha en egen familj, att somna först med henne, och sen, så småningom, väckas av en liten människa som är störst i världen. Och, jag vill ha det innan jag blir för gammal.

Jag lever ett gott liv. Just nu bättre än någonsin förr, skulle jag tro. Det är inte fantastiska dagar jämt, men jag är lycklig på mitt eget sätt och ler mer och mer. Jag är självklarare än någonsin förr och vågar ta både komplimanger om utseende, person och profession utan att vilja vända bort blicken och förneka mig själv. Det är en fantastisk känsla att hela sig själv i varje andetag.

Den stora längtan är en flicka att dela allt med och, om båda vill, så småningom få barn. Jag har varit i ett gäng världsdelar, mängder av länder, sett fantastiska saker och mött tusentals underbara människor. Men, jag har aldrig somnat mitt eget barn när det vaknar mitt i natten. Jag har inte sett det ta sitt första steg. Jag har aldrig sparkat boll och ritat teckningar med det. Det är en saknad.

Ja, för det är ingen sorg. Jag kan inte sörja det jag inte haft, men sakna och längta efter det – det kan jag. Och det gör jag. Det är, ska sägas, en oerhört vacker och trösterik saknad. Jag har inte ångest över att vara utan barn, det är mer en rejäl längtan.

Jag vet att barn inte är en dans på rosor. Jag har rätt många syskonbarn och de är inte alltid änglar. Skrik, gap och trotsighet blandas med det där fantastiskt naiva som vi vuxna tappar bort (tyvärr).

På jobbet är det också uppenbart att jag slipper vabba eller komma till kontoret helt utsliten efter att en magsjuk liten härjat. Jag behöver aldrig känna den rädslan som jag sett i ögonen på föräldrar när jag jobbade i vården – att gå in på barn-IVA, hjärtavdelningen eller canceravdelningen var alltid hjärtskärande. Jag har aldrig behövt uppleva den fruktansvärda förlust jag ser i både dödsannonser och blogginlägg när en liten dör.

Det är så mycket som kan gå fel, men så mycket mer som kan gå rätt – och jag tror att om jag någonsin står där, då finns ingen rädsla, ingen oro, bara glädje.

Jag längtar helt enkelt att vara en del av en familj som vi skapat tillsammans och skapar varje dag, för att vi älskar varandra.

Där har ni nästa punkt. Jag vill inte ha barn för att ha barn, eller för att bli förälder/pappa – jag vill fortsätta vara den jag mer och mer är. Jag vill ha barn för att vår kärlek gör motsatsen omöjlig. Det finns inget jag-måste-uppfylla-en-norm-och-bli-som-alla-andra i mig. Kanske blir jag aldrig far, och jag skulle aldrig bli det för att ha det i mitt CV, eller för att någon säger åt mig. Men, hjärtat säger det allt oftare; att det vore fint att ha allt det där.

Vi satt i hennes trädgård förra helgen, en av de finaste jag känner. Vi skrattade åt en beskrivning av en litens förmåga att solka ned sin moder med både ettan och tvåan. Vi sa att det var nog rätt skönt att inte ha barn, trots allt. Det är naturligtvis inte sant. Jag är rätt säker på att vi båda bär samma önskan.

Dagen innan hade jag suttit på en krog med en vän som sa att man aldrig kan sluta bli rädd och pratat om ett barn som dog när det var 22 år. Å andra sidan har hon sin son som mobilbild och älskar honom. Det är värt oron man kan uttrycka, tror jag.

Dagen efter fick jag teckningar från systerdöttrar och smälte rätt rejält då ettårige William höll lite extra hårt i sin farbror när vi tittade på de stora, råmande korna. Något hugger tag i ens hjärta när de små tyr sig till en och uttrycker kärlek utan baktankar.

Jag tänker inte gå ut och råjaga alls. På alla sätt känner jag att varje dag för mig närmare mer och mer av mig själv och det som händer, det händer. Jag tänker absolut inte nätdejta på en mekanisk sajt som ska para ihop mig med någon, för det är ändå bara slump och annat som avgör där. Jag tänker inte breda på när jag är ute, för det är inte jag. Jag är däremot vackrare än någonsin förr och om det inte räcker, så finns det inget jag kan göra åt saken. Och, jag vet att hon kan se det, däremot inte när hon gör det.

Jag tänker fortsätta leva livet som nu, bara ännu mer. Det blir en sommar av intensivt umgänge med fantastiska människor, träffade en hel hög i fredags (tre blonda skönheter – så, då var det sagt som utlovat, J, M och C) och känner mig så tillfreds med det.

Men, om en liten en dag ler mot mig, då hade det varit större än allt annat. Möjligen med undantag för när dess moder ler mot mig, för utan henne, kvinnan jag älskar, förblir mitt barn bara en dröm..

 

About these ads

19 kommentarer

Under Vänner och familj

19 svar till “Barn, jäpp.

  1. För helvete Anjo, jag blir alldeles tårögd. Nästan så jag är beredd att ge bort någon av mina. Fast bara nästan. Men som vanligt: När längtan blir för stor är du alltid välkommen hem och betrakta kaoset. Även om det bara är för en liten stund.

  2. Jag saknar oxå ett barn . Trots att jag redan har två. Det får man inte riktigt. Men så som du skriver, att det handlar om att göra något tillsammans med den man älskar… Det är det jag vill ha, för så har jag inte haft det. Mina barn har varit och är, mina underbara, fantastiska, bästa barn som gjort livet glittrigare. Men det var inget VI som fanns i deras uppväxt, inget oss som i tvåsamhet med barn. Bara jag som såg första stegen och somnade dem på natten. Göra om och göra rätt, dela det härliga och lyckan och för den delen oron…det har jag velat i många, många år nu. Jag känner din längtan, trots att jag inte är barnlös. Jag är rädd att det inte okej.

  3. Längtan kan vara så overkligt vackert. När det sedan händer, för det kommer det att göra, då kommer det att vara så hjärtskärande episkt och stort att inte ett dussin Hollywood-regissörer hade kunnat komma ens i närheten av att fånga bilden. Finaste Anjo, du är så värd det. Skickar en kram under tiden.

  4. Pingback: Att vara här och nu « Mariafia i exil

  5. Hoppas barnen kommer till dig, Anjo. Känner inte dig men det verkar som de skulle hamna i en bra famn.
    Jag har ett gäng men skulle kunna ha hur många som helst hos mig, att vara närvarande i livet med ett barn vid handen och hjärtat är bland det vackraste som finns.

  6. @Jonas: Tror dina stjärnor mår bäst av att stanna i Grilldal :) Tar gärna en ny titt på kaoset i sommar. Vad ska vi grilla då?

    @JCMAS: Det är alltid okej att längta efter tvåsamhet och kärlek tycker jag.

    @Mariafia: Tack, fröken :)

    @Calle: Jag kan förstå det. Har inte kommit närmare än syskonbarn än, men det är också en välsignelse att ha i livet, även om de kallar mig Ajo-Bajo.

  7. Jo barn är fantastisk, älskar mina två så gruvligt. Bästa ungarna, naturligtvis. Skulle bara som du och JCMAS vilja dela det med någon.

    • Ja, jag skulle först och främst vilja ha någon att få barn med, men jag förstår vad du menar (även om jag inte har en aning om hur det är att vara vare sig förälder eller ensamstående förälder).

  8. Det. Var. Det. Mest lysande, fullkomligt hjärtskärande, överväldigande härligt berörande och genomärligt sanna som jag läst på länge. Som om du lånat mina ord, min längtan och all min önskan.

  9. Pingback: Jag är kär… | PutoDeusFio

  10. Hamnade här genom hejaabbe pappans blogg och fastnade lite i orden du skriver för att jag så väl känner igen mig. Jag blev liksom lite tagen för att en del av det du skriver i bland annat detta inlägg är som taget ur mitt hjärta!
    Hoppas du en dag hittar det du söker och får uppleva det du drömmer om!

    /Anne

    • Tack, Anne. Jag hoppas alla får det de söker och förtjänar. Jag tror det här är en längtan som finns i många hjärtan, och konstigt vore annars när man ser de små :)

  11. Pingback: Gårdagen som en pusselbit i nuet | Word up, Anjo

  12. ”Men, hjärtat säger det allt oftare; att det vore fint att ha allt det där.”

    Precis så.

  13. Pingback: Oj, vad det small till | Word up, Anjo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s