Till dig, min käre vän

Vi firade dig igår. Och det på det allra bästa sätt, till och med Dagge dök upp från ingenstans där vi var mitt i ingenstans (Säve). Det var strålande och jag tänkte att istället för att hålla ett tal då så skulle jag skriva några rader här – och jag låter dig bära med dem hur länge du vill. Jag kommer inte att radera dem, bara så du vet …

Mats!

Du är en fullständigt unik vän. Förmodligen är du den jag blivit mest tokig på (lunchrestaurangsincidenten på väg hem från Luxemburg et al), men du är också en vän som aldrig, aldrig någonsin har svikit. Det där självklara valet att höra av dig när jag hade det blytungt en period är symtomatiskt för dig.

Generositeten är ditt adelsmärke, även om det kanske blev några procent för mycket av den varan i den senaste hembrygda glöggrundan. Det ska dock sägas att ditt val att alltid ha dessa fester, öppna ditt hem för alla åldrar och vara dig själv mot alla och envar är en årlig och traditionsfylld symbol för den du är, Kohler.

Jag borde kanske inte erkänna det här, men jag är otroligt avundsjuk på den totala förmåga att tackla alla möjliga och omöjliga situationer du besitter. Försvunna glasögon, borttappade plånböcker, extrakostnader och annat som hade fått mig att våndas tar du för vad de är – materiella komplikationer, inte personliga kriser.

Och, även om vi har brakat ihop ibland – inte sällan sent på nätterna – så finns det nog ingen polare som det är lika skönt att upptäcka komma släntrandes mot en uteservering med en kvällstidning under armen, cigg i munnen och det där pojkaktiga leendet fastklistrat i ansiktet.

Jag vet inte hur länge vi känt varandra, men jag var med när du fyllde 40. Idag blir du 50, men fan vet om det inte är vi andra som åldrats. Du är exakt densamme nu som då. En jävligt unik och skön polare. Det vet jag och det märktes igår när folk kom från landets alla kuster, Oslo och München.

Du är en top boy, Mats. Jag utgår från att vi kommer att bråka som fan igen och att du kommer att säga ‘Johansson’ följt av något svavelosande och jag kommer att käfta tillbaka. Sen ordnar det sig och vi fortsätter som vi alltid gjort i vårt lilla gäng.

Och du kommer garanterat att väcka mig mitt i natten med ett bra och klokt samtal eller möjligen bara för att du (trots att det är 2011) inte förstår det där med tangentlås på mobilen. Jag skulle inte heller förvånas om jag får bra lästips via sms strax innan gryningen (det är okej, jag behövde nog ändå vakna 4.53 en lördag). Det är så det ska vara och jag hoppas du är likadan i all evighet.

Grattis på din stora dag. 50 år? Herregud, det är verkligen skitgammalt.

Älskar dig, polaren. Syns på midsommar, jag fixar snapsen.

 

About these ads

7 kommentarer

Under Vänner och familj

7 svar till “Till dig, min käre vän

  1. Blir glad av att läsa om er vänskap. Tack för att du delar med dig.

  2. Knockando

    Undrar också om det bara är vi andra som åldrats sedan den där 40-års festen… och att påstå att det är tio år sedan måste vara lögn.

    Kohler är en av tillvarons konstanter och jag önskar att jag hade din mästarplats i ordsmedernas gille, Andreas.

    En passande hyllning, helt klart.

  3. @Jonas – han är värd några inlägg, den filuren.

    @Knockando – han är i sanning konstant :)

  4. Kohler

    Tack så hemskt mycket. Nu är jag rörd igen. Fantastiskt vackra ord från en vacker människa. Tack för att du finns, Anjo!

  5. Utslitet – jupp… men, är så pass rörd att jag inte kommer på något annat… Det får helt enkelt bli ett: VACKERT!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s