Det bankade på dörren nyss. En gatsopare hade sopat ihop alla minnesbilder jag tappat på vägen från Kålltorp till Olskroken i natt. Nu ville han lämna över dem till mig…
– Tack, så otroligt mycket, sa jag och hämtade dokumentförstöraren så fort han försvunnit.
Kalla mig otacksam, men bilder av en stupfull öjsare som pladdrar strunt, en extremt snurrig norska samt en hisingspojk som kombinerade trappa, rödvin och vit skjorta hör inte till sånt jag klistrar in i fotoalbumet.
VRRRRRR lät det och sen hade jag strimlat ännu en midsommar.
Word up, Anjo 