Jag har inte fått några frågor om det, så här kommer en redogörelse för mina dagliga bestyr. Here we go, moi och en helt vanlig dag i mitt liv.
Sååå tidigt, va! – Vaknar av klockans käcka alarm. Hoppar inte ur sängen som ett nyrostat bröd (Eldkvarn-citat), utan snarare som en Dunderklump som sitter fast på ett flugpapper.
Några spruckna duschtoner senare – Gröt och Göteborgs-Posten inspirerar lika mycket när jag funderar på varför jag någonsin valde bort livet som palmbladsviftare vid söderhavsdrottningens hov för att bli löntagare i AB Sverige.
Somliga går i otrasiga skor – Jag både trampar ned och bär upp Fred Perry längs duvgrå trottoarer. Spårvagnarna är yrvakna och varje dag tittar jag länge på den jättelika varumluftsballongen jag har gömt i Gårda. En dag ska jag inte bara titta på den utan sväva upp och iväg – mot Zanzibar, mot livet och mot en ålderdom där man får fruktdrinksdropp på servicehuset.
Kreativitet föds genom smärta – Direkt när jag kommer till jobbet lägger jag mig på glödande kol rullar sen ett varv åt vänster, via spikmattan och en hög med trasigt glas, rätt ned i ett gigantiskt saltkar. Sen skriver jag reklam hela dagen. Ibland får jag lunchpaus, ibland inte.
Ångestfylld hemkomst med övervikt – Så fort jag kommer hem tappar jag min ica-kasse i golvet. Jag gråter när jag tittar på min dörrmatta. Där står det: Glöm inte nycklar, mobilen, plånboken. Glöm ostbågarna. I kassen finns beviset på att jag inte läste på i morse. En påse doodlez. Cirka 900 kalorier som jag borde glömt. Fylld av sorg tröstäter jag hela påsen. Och dricker lättmjölk till den…
Mot Jon Blund med elpistolen i min famn – Jo, jag är ju rädd för Lennart Swahn, så jag vill helst bara träffa Jon Blund. Därför har jag elpistolen i ett fast grepp när jag somnar. Vilket förresten fixar en och annan otrevlig nattepisod eftersom jag istället för ofrivillig självbefläckelse lider av ofrivillig självelektrifiering.
Sen börjar allt om igen… ett nytt ekorrhjul, samma clown.
Word up, Anjo 
Alltså du är ju för rolig med din ostbåge/lättmjölk-grej:-) För det första; det är äckligt att dricka mjölk, för det andra; det blir ännu äckligare att kombinera med ostbågar (som annars är gott), för det tredje; varför ens bry sig om att dricka LÄTTmjölk när man ändå redan släpper loss med något så fett som ostbågar? Samtidigt är det mk gulligt att du har denna kombinations-faiblesse. Ostbågar o mjölk doftar barndom. Kram!
Barndom? Snarare någon inverterad födoämnesallergi. Hahahahaa…
Becka, jag har ätit det där för sista gången på ett bra tag. Nu är det detox mest hela tiden, med några öl emellanåt så att inte kroppen får totalt frispel…