Om man väljer fel håll vid stenen, strax innan Härlanda Tjärn, hamnar man i Skatås Twilight Zone. Jag gick, lite kloroöverfylld, och jammade i terrängen och gick naturligtvis rätt in i skugglandet.
Där stod en man från Gatukontoret och spikade upp nya förbudsskyltar ovanför skyltarna som förbjöd ridhästar. Det var tydligen inte heller tillåtet för hyenor med kastanjetter att uppehålla sig där. Strax bakom honom stod två hyenor med kasatanjetter. De skrattade inte.
Längre ned på vägen tittade en man med tom vattenflaska på min välfyllda ränsel. Jag drog upp min Smith&Wesson ur byxlinningen, vilket fick honom att tänka om när det gällde den förestående vattenstölden.
En full citronfjäril vinglade förbi, mitt framför mig, jagad av insekternas trafikpolis. Surrealistiskt värre.
Strax efter det passerade en söt joggare mig. Plötsligt bytte en björktrast läte och busvisslade. Tjejen trodde det var jag och gav mig en jädra lavett. Jag stod kvar med en öm kind och det enda sällskapet var en hånskrattande björktrast. En klen tröst
Ur ett stenblock dök en vilsen ståuppare fram. Vilka förhistoriska människor åt mest sötsaker, frågade han. Jag skakade på huvudet. Hallongrottmänniskorna, sa han. Jag skrattade inte. Han grät och önskade att han var en maskros. Då skulle åtminstone ett barn skratta när han vissnat och kunde blåsas iväg.
En hundägare stod och gormade på sin labrador i en glänta. Istället för att apportera pinnen hade Karo tagit med sig ett litet, men aggressivt flygande tefat. Och hörntändernas tryck med resulterande plåtskador i stjärnkryssaren var nu på väg att orsaka en interplanetär konflikt. Hunden viftade glatt på svansen.
Slutligen såg jag en man som förgäves försökte jogga ifrån sitt urbota löjliga mobilheadset. Det satt dock ilsket fast i örat där han sprang längs 8:an i Skatås.
Vänta nu, han var ju inte i Twilight Zone. Jag var tillbaka i verkligheten. Även om du inte vill tro det när du ser joggare med Star Trek-headset…
Word up, Anjo 
*skrattar*vilken härlig berättelse och min vilda fantasi löpte amok.
Jag fick jag en bild av en Dart wader som joggar utmed en strand . ;-/
Skatås är en härlig plats när som helst – men, full av märkligheter. Din joggare hade jag inte velat möta, tack för bilden dock, haha.
Det var inte en labrador, det var Fridolf. Vi åt en skål borshch och så var saken ur vägen.
Kontaktmannen >> Skönt att du lever i min värld…
tänk om någon kanske tycker jag är söt när jag ”springer” vid härlande tjärn? knappast…för det de ser en sugga som släpar sig fram samtidigt som hon låter som rosslig 100-årig tant som har sin sista stund på jorden alternativt blir påsatt av en ordentlig karl..
sorry mitt snusk…
Din verklighet slår min twilight zone åtta dagar i veckan, hahaha. Du är så unik.