Julitomten

Han damp ned genom skorstenen lagom till förmiddagskaffet.

– Tomten, sa jag. Det är för fan 4 augusti, vad gör du här?

– Årstiderna är inte vad de borde vara, sa mannen i rött. I förra veckan var det tropisk hetta. Idag är det monsunregn. Vad säger att det inte är jul om en timme.

– Almanackan, tyckte jag.

Han gav mig en du-har-inte-varit-ett-snällt-barn-blick.

– Vad är det som luktar förresten, sa jag.

– Kostymen, sa tomten. Jag är inte van att köra i hällregn. Den är lite däven, tror jag. Hur som helst, god jul.

Med de orden slängde han till mig en säck med taffligt inpackade julklappar innehållande knappt halvfärdiga leksaker, olackerade byggklossar, helt vita schackbräden och en del annat.

– Vad är det här för skit, tyckte jag. Ta med dig det här och kom tillbaka 24 december när du har något att leverera…

Tomten flinade hånfullt, gav mig fingret och sa:
– God juli…

Sen klättrade han upp genom skorstenen och drog iväg mot horisonten. Strax efter kom påskhåren åkande med en patrullbil från landsfiskalens kontor.

– Har du sett tomten? Han har fått solsting och sen försökt bota det med att stå naken i regnet, sa påskharen.

Trots mina föräldrars ihärdiga protester ersatte jag nu kaffet med ett dricksglas brännvin och suckade att sånt här måste man vara full för att tro på.

När sedan två häxor krockade i luften på väg mot Blåkulla och Lucia snavade på sin klänning och föll rätt ned i vattenpölen på gårdsplan var jag kolugn. Allt var som det skulle idag också…