Jag vaknade på Sveriges smalaste hotell och trodde inte att det var sant. Hur kunde gårdagens underbara tillställning hos Sveriges skönaste människor förvandlas till en tillvaro på ett minimalt hotellrum där luften var full av kringflygande ord, fraser och uttryck som alla handlade om löften att förbli nykter för evigt?
Tvålen var inpackad i en plastförpackning, vilken nästan var omöjlig att få upp, förklarade jag för kollegan på väg till dagens möten.
– Inga problem att få upp den, sa han.
– Det gick jättelätt, skrek en annan hotellgäst från tre våningar upp.
– Jäpp, jag fixade det utan problem också, ropade en alkis som gick förbi på gatan
– De e busenkelt, sa en lintott på tre år och räckte ut tungan mot mig.
Klumpig genomled jag dagen, åt fantastiska dumplings, och satt sedan som ett levande bevis på att sömn är en nödvändighet på en centralstation där Cesar Millan efterlystes i högtalarna gång på gång. En tjej som inte kunde hantera hundar och asfaltsfärgade duvor innebar en djurshow som hade behövt Cesars insats.
Word up, Anjo 