Ibland får man förnyat hopp om mänskligheten. Jag läste precis en fantastiskt bra text om kärlek mellan systrar. Enkel. Självklar. Naken. Rak. En historia berättad med vanliga ord, men med så mycket färg och innehåll att den hade blivit en vacker tavla. Så bra, för att den klarar att berätta det svåra utan svåra ord.
Det är bara att hoppas att sagan slutar som systrarna förtjänar, tycker jag.
Jag kände igen min egen familj i orden. Bästa gangstrarna på jordklotet, Cosa Nostra – Johansson style. Världens snällaste människor…
Och ett råd som inte återges fick mig att nicka väldigt mycket. Ljusskapande aktiviteter var det…
Word up, Anjo 