Helgskärvor

Strax innan Heden dyker han upp från ingenstans. Han ser jagad ut, och som han var jagad förr. Ja, när vi spelade innebandy och han var snabbast och lurigast med klubban – då var han jagad, fast på ett bättre sätt. Han visste allt om kusar och kosing. Nu, 15 år senare, är han minst 25 år äldre.

Han nickar förstrött och ljudlöst när han småspringer förbi. I släptåg en lika uttvättad människa av kvinnligt kön.

Minns du inte när vi lirade innebandy och garvade varje vecka, mannen? Är det därför du har så bråttom bort? Eller har du så bråttom bort för att du minns det?

100 meter senare ligger en BRF vars port pryds av fler förbudsskyltar än en fascistisk mattelärare av den gamla stammen skulle kunna komma på. Max det. Stå inte här. Stäng grinden. Varför inte minera hela innergården? Det är ett hus som inte ler.

Jag fortsätter över Heden där de – av outgrundliga anledningar – bygger en bandybana. Varför inte bygga ett basebollstadium också? Klockan går rätt i andra änden. Reklamplats att hyra står det på en av de snurrande sidorna under klockan. På en annan lockas vi att gå på John Fogerty i Kungsbacka 2006.

Det är några hundra hopplösa steg jag just tog, inser jag och gör mig redo att fortsätta in på stadens paradgata (göteborgshumor när den är som bäst) – Avenyn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s