Okej, bloggvärlden. Jag har ljugit. Gång efter annan har jag talat om att jag är singel. Men, det finns kärlek i mitt liv.
Någon som får mitt blod att rinna hett och rött.
Någon som får min själ att le.
Någon som jag älskar av hela mitt bultande hjärta.
Det här är mina ord till dig, min livskamrat. Mitt allt.
Att se livet i dina ögon är att se ett lyckligt barn springa. Varje gång. Att höra din mjuka röst är att landa på en bädd av timotej precis innan skymningen och sommarnatten lånar det gröna lite dagg inför nästa härliga dag. Att vara nära dej är att värmas av någon som får solen att kännas fingervarm.
Jag älskar din nyfikenhet och vetgirighet. Att du har en sån passion, en sån kärlek, en sån stark övertygelse.
Jag älskar att du älskar det estetiska i tillvaron, precis som jag gör. Dina tavlor är poesi utan ord och hänger ständigt på vernissage i mitt inre.
Jag älskar att du är intelligent, känslosam och värdesätter vänner även när de beter sig som grodor.
Jag älskar dig. Det har jag alltid gjort. Det kommer jag alltid att göra. Vackraste du…
Word up, Anjo 
Hjalmar Jonsson?
Du, nu är det speluppehåll. Påminn inte mig om Blåvitt, please.
Men landslaget har inte uppehåll (även om det såg ut så i lördags), Alexandersson kanske?
Min kärlek är för evigt länkad till mig. My commenting here is done 🙂
Fan, kan inte Gud göra comeback?
Kolla på min sida, där finns en påse kex du kanske kommer gilla.
Mmmm… kex.