Spinning med mitt förflutna

Till skillnad från förra veckans spinning, som innehöll såväl krokodiler som komodovaraner, var gårdagens pass med Anna Ek helt fritt från bestar. Däremot var spinningsalen fylld till brädden med små detaljer ur mitt förflutna.

Där satt jag, fyra år, och svor. Jag svor mycket då, kanske därför jag relegerades från söndagsskolan.

Där satt jag, fem år, nöjd över att ha satt igång alla duschar och kranar i ett stort duschrum under släktträffen i Småland 1977.

Där kämpade jag, sex år, med ett snett leende efter att ha lärt mig att tårar ger fördelar. Jag fick godis för att jag lipade när Elvis dog.

Där satt jag, lite äldre än sex år, vansinnigt trampande. Jag var sotis för att min tjej på Stabbegatans lekis hade gått hand i hand med en annan kille till Vallhamra bibliotek. Hon var ju min, vi låg alltid och pratade i kojan under bänken i kapprummet.

Och jag körde ikapp med mig, åtta år, fortfarande groggy efter att hela klassens tjejliga hade överfallit mig med välfyllda gympapåsar utanför Björkekärrs kyrka – en grym hämndattack efter att jag råkade tappa sågspån i Anna Melanders ögon.

Sen satt visst jag, just fyllda 16, och försökte se oberörd ut. Jag hade just fått högsta betyg av läraren och en sorgsen blick för att jag, hans favoritelev, hade skolkat från trippen till Skara Sommarland. Gud, jag var verkligen bad to the bone då.

Och bredvid honom satt jag, strax innan studentenålder, och hatade min historiafrökens omdöme, men log samtidigt åt att jag hade tackat henne för betyget genom att slänga min uppsats rätt upp i luften och bara lämna rummet ackompanjerat av ett snöfall som symboliserade svensk skolhistorias värsta bortdömning. Men, har man en historiafröken som hävdar att jänkarna gick med i 1VK när tyskarna sänkte Titanic – då kan man inte ta ett betyg på fullt allvar.

Längst bak suckade jag, 22 år gammal, i en blåvit sexmästerioverall utan vaddering där det behövs. Det var förmodligen dagen efter eller dagen eller dagen före. Det var alltid nåt. Kanske hade jag jagat Vendela Kirseboms kusin eller den där brillkillen i direktionen som höll på gais och hade ångest över det – eller håll.

Bredvid mig satt jag, 30 år. Nyseparerad, vilse i pannkakan – äh, allt var pannkaka – och trampade utan mål och mening rätt in i väggen.

Till slut satt jag själv där, 36 år och några månader på det. Rätt munter, lite seg i benen och full av liv.

Gud vad sött det blev, det här.

4 reaktioner till “Spinning med mitt förflutna

  1. Jag hoppas att du inte är Anna Ek i förklädnad, så att jag blir strypt med en rem till en cykeltrampa om jag svarar något tokigt nu.

    Jag uppskattar hennes ålder till någonstans mellan 25 och 30 år.

    Själv är jag idag 91,2 i lederna och musklerna tangerar ålderspension. Bara, så att du vet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s