Lösgodisauktionen som kom av sig

På väg ut från ICA såg jag en skylt. Lösöresauktion. Två besvikna öronjägare stod bredvid.

– Titta, sa en av dem. Det står lösöre, inte lösöron.

Den andre tittade skamset och lite lagom dyslexkstiskt rätt ned i marken.

Så dags hade jag förstås tappat intresset. En klart mindre lapp hade fångat min blick. Lösgodisauktion, stod det och så pekade en pil in i Gubberoparken.

Där stod hon, en av de tjocka godistanterna från Björkekärrs förflutna. Hon hade ett gigantiskt restlager och all tid i världen verkade det som. Sura bomber, salta pluppar, nappar, skumsvampar, sockerbitar, extra sega refreshers, bugg, dance, shake, jenka, riviga hallonhårdingar, punschpraliner – allt som behövdes fanns i hektolitermängder.

Hon plockade upp en liten salt karamell. Publiken, det vill säga jag och två sjuåriga flickor, tittade klentroget.

– Vad får jag för den här? Fem öre?

– Finns inga femöringar, sa jag.

– Tio öre, sa hon

Jag skakade på huvudet.

– Tjugofem öre, då?

Hon såg vädjande på mig.

– Det minsta myntet vi har är femtioöringar, sa jag.

– Okej, tio pluppar då. Får jag femtio öre?

– Tar du kort, sa en av de små flickorna.

Sen började det att regna och flickorna hoppade upp på sina cyklar för att cykla till butiken där godiset fanns i 170 gram lätta och fabriksblandade förpackningar.

– Kom tillbaka, sa tjocka tanten. Samtidigt försökte hon förtvivlat täcka över sockerbitarna som nu började likna en ohälsosam geggamoja.

– Allt är förlorat, sa hon.

Sen gav hon upp. Vaggade bort, flydde från länken till en förgången tid när man pekade genom en glasruta för att få blandade gotter för en femma. Precis vid portiken gick hon upp i rök och spreds för vinden med en svag doft av en godisbutik à la 1979.

En annan man i min ålder gick just då in i parken, drog in ett andetag och fick en förnimmelse av en lycklig barndom. Han log ett leende som normalt sett bara de små och oförstörda ler, visserligen bara för ett kort ögonblick, men ändå…

Jag fick en tår i ögat. Tanten dog fan inte förgäves trots allt. Sen började jag boxas med kajorna som anlänt och efter ett par rallarsvingar har jag nu säkrat en låda med femöres. Salta, dessutom.

2 reaktioner till “Lösgodisauktionen som kom av sig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s