Jag gick Odinsgatan fram när jag hörde en röst.
– Släpp ut mig, släpp ut mig.
Jag upptäckte en flaska som stod på trottoaren. I den stod en liten ande och bankade. Jag korkade upp vinaren och med viss möda lyckades anden tråckla sig ut.
– Fan, Omars falafel i basaren är lite väl fet, jag måste banta, sa anden. Sen tackade han och gav mig tre önskningar.
– Då önskar jag mig en snygg kropp, sa jag. KA-TJING. Där försvann effekterna av 4000 öl.
– Sen vill jag ha en evigt tandstensfri mun, sa jag. ZAP. Där slapp jag tandhygienistens tortyrredskap.
– Sen skulle jag vilja gå nedför Odinsgatan bara en gång i mitt liv utan att se uniformerade poliser köpa pizza på Odins pizzeria, sa jag.
Anden skakade på huvudet.
– Det är omöjligt, inte ens jag kan ordna det. Önska något annat.
– Visst, sa jag. Då önskar jag att det blir fred på jorden.
Anden gjorde tummen upp och i samma ögonblick blev alla stridsvagnar till stora lekfulla klumpar av modellera. Alla gevär blev till plockepinnpinnar. Alla soldater blev börsmäklare och gjorde ett bra mycket bättre jobb än de som jobbat där fram till nu.
Och över hela jorden gick folk omkring, arm i arm, sjöng, skrattade och hade det förbaskat bra.
Ja, det vill säga alla utom Göteborgspolisen. De stod på Odins pizzeria och köpte calzone.
Word up, Anjo 
Minsann. Jag tror bestämt att du har en poäng!
Tack för fredan Anjo. Nu slapp jag köpa korrekta julklappar i år för att döva samvetet.
Klirr. Där fick jag en ny kjol.
freden ska det vara så klart.
Tigern >> I have my moments of clarity
Nina >> Allt för floridaflickor. Bra att du ändrade, jag blev lite orolig för att du tackade för fredan på en tisdag 🙂
Nä, det hade ju vart helt galet. 😉
Anjo >> Åtminstone lite klärvoajant
darling darling darling…din cp-truck (förlåt..inget illa menat…bara ett dumt gammalt 80-talsuttryck…) alltid lika sjuk humor!
Ingrid >> Jag lovar, det hände precis så…
Haha!
Some things never change….
Maria >> Poliser och pizzor är som gin och tonic – en fantasilös, men ack så vanlig kombination.