2,67-rätters och Karl-Bertil-syndromet

Lördag och premiär för middagsklubben. Räkcanapéer med vermouth- och vindrink till förrätt; fläskfilé med ädelostsås och rött till huvudrätt och sen kaffe med chilichokladglass och en liten virre.

Fast, så dags sov en av oss. Vilket inte var så konstigt, klockan var ju i runda slängar 17.00.

Sedan glöggfest i Majera. ME:s glögg är fantastisk, hemmagjord och så stark att synnerven exploderar när man smakar. Som traditionen bjuder blev det sedan kunskapsspel och upprördhet. Det är en fin tradition. Sällskapsspel har startat fler krig än romarna.

Själv satt jag mest och mös. Min lillasyster Hanna har drabbats av Karl-Bertil-syndromet och föreslagit att familjen omfördelar julklappsinköpen så att en större del hamnar där de gör bäst nytta. Med det avses inte i paket med mitt namn på, utan hos välgörenhetsorganisationer. Jojo, morsan har tydligen närt en kommunist vid sin barm – vilket är bra. Åtminstone på julafton. Hon är rätt bra, lillasyrran.

4 reaktioner till “2,67-rätters och Karl-Bertil-syndromet

  1. Fast jag befarar att jag, med mina elaka familjemedlammar hade gett mig ett kuvert med texten:
    ”En donation i ditt namn har givits till Öis”

    Appropå bättre behövande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s