Köp-inte-center

Vid ett par olyckliga tillfällen i mitt liv har jag befunnit mig i Nordstan nattetid. Ensam. Idag var jag ensam där igen. Mitt på dagen. Jag trodde att jag gått rätt in i en alternativ verklighet. Så märkligt. Så tomt. Så fel.

Okej, det är alldeles innan lön. Det är januari. Två av de mer shoppinghämmande saker som existerar. Men, ändå. Några brukar ju ha lite utrymme på plastkorten.

Jag gick ut från Nordstan och fick inte syn på Gustaf Adolfs torg. Där var nämligen hundratusentals Göteborgare. Det var talkörer, banderoller och annat.

– Vad gäller det, sa jag till en arbetslös, men temporärt sysselsatt, yrkesdemonstrant.

– Vi protesterar mot Västtrafik, sa han.

– Ja, de kommer sent. Vagnarna är överfulla. De skriker i kurvorna. Bussarna är dödsfällor och så vidare. Jag sympatiserar med er, sa jag.

– Nej, nej. Vi protesterar mot de där rösterna som ropar ut hållplatserna. De låter änna lite som stockholmare, va!

– Det låter änna knepit när de säger Valand, sa en grovhuggen jävla bit till kar’ som stod bredvid.

– Alla kärringarna på svalen tjôtar om det, sa en tredje tjomme. De e helt outhärdligt. Dags att sätta stopp.

Folkmassan började röra sig. Långsamt, långsamt – ungefär som kollektivtrafiken. En spårvagn som inte hann undan, öppnade dörrarna och lät en rikssvensk röst, med en smärre 08-brytning, proklamera att det här var Brunnsparken.

Pöbeln stack vagnen i brand. En agitator klättrade upp på Johanna i Brunnsparken.

– Kållar. Alla från de östra stadsdelarna följer med till Gårda. Frölundafolket och majborna – ta er till Vagnhallen Majorna. Bröder och systrar från Hisingen, leta upp varje garage på ön. Förstör alla bussar och spårvagnar. Bränn dem, i Göteborgs namn.

Brandröken stack i näsan när jag en stund senare klappade lite gräsänder på vägen hem. En Trygga Rundan-bil hade vräkts ned i ån och mobben som gjort det skruvade lite på sig.

– De ropar ju inte namn i den däringa bilen, sa en av busarna.

– Nej, men de räknas la som sån där kållateral grej, sånt som händer i krig, sa en annan.

– Hur fan ska vi komma hem förresten, sa en tredje.

– Vi får la vänta tills Ringlinien kör igång, sa en fjärde.

– De e ju inte förrän i april, sa en femte.

Sen hoppade man över den sjätte till den fyrtioandra och den fyrtiotredje sa:

– Men nu slipper man stockholmsröster i alla fall.

– Alltid nåt, sa någon som jag tappat räkningen på.

Jag måste verkligen åka bort ett tag inser jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s