Asocial Robinson möter fredag

Vid 5.25 stod jag på en central som inte hade vaknat. Pendlare/uteliggare satt och sov, jag lyckades elegant (?) undvika att trampa i en spya och inte ens Pressbyråns lampor lös upp tillvaron. Jag frös, hostade på fjärde sjuka dagen och var på väg till staden i öster. Datorväskan full med kampanjidéer och jackfickan full med hostmedicin och näsdroppar.

J dök upp, vi tog tåget bort. Surfade lite på ett bredband som fick mig att nostalgiskt minnas mitt 28.8-modem anno 1996. Sen var det möten hela dagen. Lunchbjudning. Filmer. Printidéer. Butikserövringar. Erbjudanden om öl från lorden, tack vare att jag numera twittrar. Favoritkunderna var lika snälla som alltid, även om några såg stressade ut.

Tåget hem. Ett ännu sämre internet. Mobiltwitter. Hosta, ständigt denna hosta. J och jag bryter nästan ihop när vi halkar in på absurda sidospår. Skratt – hosta – skratt – hosta – skratt – hosta – skratt – hosta – hosta (okej, mönstret bröts, men det var så roligt att jag dubbelhostade i Alingsås).

Hemma innan mörkret. Alltid något. Går nedför Friggagatan. Skitgatan är riven, bara några hål i marken återstår. Jag handlar oinspirerat på ICA. Hostar. Ser en liten frusen hund utanför. Tittar på den med ledsna hundögon. Den svarar med samma blick. Jag går över bron. Kommer hem. Sparkar in morgontidningen i vardagsrummet. Slår på teven. Inget bra. En överraskning modell – va, går solen upp varje dag?

Datorn. Facebookar. Twittrar. Kollar RSS-läsaren. Kollar – mot mina principer – jobbmejlen som SJ:s skördetröska till internetuppkoppling inte fixade att visa. Hostar. Hostar. HOSTAR.

Är asocial, sjuk, hängig, fryser och kan inte se något annat att göra än att överdosera på shaktimattan.

Och ändå. Jag mår så bra här (håller min vänstertass över hjärtat), för det händer så mycket bra här (knackar med samma tass på skallen). Jag hann hamra in några rader som för mig närmare mitt hjärtats mål förut. Ord, fraser och skärvor av något riktigt bra. Får bli en tangentorgie i morgon när jag sovit bort förkylningen.

Jag är ensam ikväll. Ja, inte ensam-ensam, bara ensam. Plura (but, of course) sjunger för mig. Jag är Robinson på en öde ö och möter fredag kväll med glatt humör och en för jävlig hosta…

3 reaktioner till “Asocial Robinson möter fredag

  1. Tvillingen >> Jag åkte första klass. Där står de besuttna och slår en med rottingkäppar om man är folklig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s