TV-trassel

Jag vaknade ur en vacker dröm i morse. Det var inte väckarklockan som förstörde allt, det var grabbarna i Room Service på femman. De slogs vilt med Simon & Tomas från det där programmet på trean. Simons hund sprang ilsket omkring och gläfste.

Då dök plötsligt Arga snickaren upp och slet fram sina verktyg. Knappt hann han börja svinga, förrän Martin Timell och tjejen med det konstiga håret från Äntligen Hemma dundrade in.

Jag satte mig upp i bädden. Det var uppenbart att alla svenska inredningsprogram av  tvivelaktig klass slogs om hur mitt Arkham Asylum-inspirerade sovrum skulle piffas upp.

Starka färger, skrek någon. Någon svor på engelska (Simon), Martin Timell flinade sitt uttjatade skratt och så dog allt ut när Ernst kom in. Han tog av sig skorna, slet av sig strumporna och lade dem över munnen på Timell och målaren Johnny. De svimmade och Ernst började prata om harmoni och hur han nu ville skissa.

Jag tog mig ut ur rummet och hittade Anne Lundberg i vardagsrummet. Aha, min dröm är sann, hann jag tänka innan jag såg att hon gjorde sig redo för att nita en av Antikdeckarna. Tydligen ville bägge värdera min tv i sitt program. Och av någon anledning skulle bägge spelas in i mitt vardagsrum.

Jag backade rätt in i badrummet och där stod förstås dammhatarna och rengöringsmedelsknarkarna från Rent hus. De muttrade om en dammråtta som just nu höll på att kvävas av en dammpytonorm under tv-bänken.

”Och här i badrummet”, började en av dem, men då blev det reklamavbrott.

Det där patetiska mediet från Det Okända tog sig ut ur min garderob och sa att han fått kontakt med ett par fotbollsskor som jag bar 1986.

”Skorna vill förlåtas för att de sparkade bollen snett när ni mötte Götaholm”, sa han. Jag sänkte honom med en höger som han som klärvoajant borde sett i god tid.

Herregud, överallt tv-skräp och självfallet stod Lyxfällans prydliga och svintråkiga varianter av Finn och Fiffi med en tavla i hallen. De ville diskutera mina investeringar i öl, stryktips, fotboll, sneakers och anteckningsböcker.

Men, innan jag hann förvandla dem till kaffeved tittade jag ut i köket. Där stod Leila och slickade skålen samtidigt som Per Morberg och Tina bråkade om vem som skulle använda såskastrullen. Tv-teamen slogs om bästa vinklarna och ut ur skafferiet hoppade plötsligt Anna Skipper från Du är vad du äter. Med ett illa dolt leende höll hon upp mikropopcorn och en påse ostbågar.

”Ojojoj, det här var inte bra.”

Då sparkade Robban Aschberg in dörren och tog sig in i lyan i sällskap med den där tveksamme konfliktlösaren han sprintar omkring med. ”Jag har lite klagomål från dina grannar, Anjo.”

Jag osäkrade min revolver och backade ut i svalen.

”Goddag, det är från Radiotjänst”, sa rösten bakom mig.

”Jag har ingen tv”, ljög jag.

”Vi tror dig”, sa mannen. ”Däremot har du alla tv-programmen i din bostad. Det blir dubbla avgiften. Ha en bra dag.”

Han stoppade inbetalningskortet i min ficka och gick sin väg. Jag sjönk ihop i trappan. Herregud, nu kunde det inte bli värre.

Sen tittade jag upp och såg Idoljuryn komma ur hissen.

… och någonstans i fjärran hördes en tondöv skara småttingar sjunga upp sig.

4 reaktioner till “TV-trassel

  1. Jösses, jag vågar inte titta mer… på TV alltså.
    I fortsättningen blir det bara bloggar på kvällarna.

  2. Tvillingen >> Alltid något

    Sis >> Äh, kolla på tv, vet ja. Då kan du ju besöka mig utan att åka till Olskroken.

    Söderböna >> Då drömde jag ändå inte om Den rätte för Rosing…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s