Fruktproblem

”Två kilo äpplen”, säger ägaren. Jag suckar. Vet vad som väntar.

Så plockar han upp stora, röda äpplen – såna som träden var fulla av när vi var små – och börjar jonglera. Det är problemet i min fruktaffär. Gubben där vill hellre vara jonglör och måste bevisa det varje gång man handlar.

Han har en kollega. Den gubben är en blind basketspelare och envisas med att kasta frukten rätt ned i min påse. Jag vet inte hur många kokosnötter och aprikoser jag fått kastade rätt i ansiktet.

”Träffade jag”, brukar den blinda säga. Jag ljuger varje gång och säger att de gick rätt ned i påsen. Då ler den gamle mannen ett tandlöst leende och jag värms både i hjärtat och i mitt ömma ansikte.

På samma sätt applåderar jag den rätt mediokra jonglören så att det skapas små blänk av tårar som skvallrar om hans längtan till cirkusvärlden.

Mer ofta än sällan tappar han frukterna och så går jag hem med stötskadade äpplen som börjar bli jobbigt bruna innan de ens tvättats och lagts upp i skålen. Dessutom har jag vanligen en blåklocka efter att en frukt hystats in i ögat av världens sämste basketspelare.

Inte konstigt att jag äter för lite frukt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s