Då var det slut

Kaffet sjöng när det landade i muggen. Den varma mjölken lovade bra-bra-dag och jag reste mig upp – upp ur den snart 37-åriga dvalan och skrek ALDRIG MER.

Jag öppnade kylen och tog för sista gången ut en själlös spagetti bolognese. Med en nyfrälst människas kraft klev jag ut på balkongen, öppnade matlådan och slängde ut den här svenska standardrätten.

”Flyg mot spagettihimlen. Jag har bytt spår i livet. Aldrig mer ska min matlagningsfantasi stagnera och sluta i ett köttfärsträsk.”

Naturligtvis dödade gravitationen min poetiska frigörelse och hela maträtten landade på en gangsters bil. Lyckligtvis hade jag dock, genom min hemliga tunnel, klivit ut på grannens balkong så jag bör klara mig från repressalier.

Sen in i köket igen. Jag öppnade skafferiet och hela mitt hemliga lager av chips ramlade ut. Jag samlade ihop påsarna, klädde mig i mina finaste kläder och gick till återvinningsstationen.

I Olskroken kompletteras den vanliga uppställningen av ett livs levande monster som framställts i ett laboratorium efter att de skärskådat Hans Arnolds böcker. Det är där man, som nyfrälst, slänger alla snacks man aldrig tänker äta.

Så gjorde jag: 1, 2, 3, 12 påsar vickningschips flög in i hans gap. Krunch-krunch ackompanjerade mitt slit och varje krunch synkade med ett nysyresatt hjärta i min kropp.

Jag gick in igen och målade om väggen i sovrummet. Det gick fort och lätt att måla över tapeten med ostbågemönster. På bordet i vardagsrummet fick de sega råttorna göra plats för färska blommor.

Sen rev jag ut alla recept som toppade 620 Kcal ur mina kokböcker och lade dem i en prydlig hög på vardagsrumsgolvet, tände eld på dem, klädde av mig naken och dansade en indiansk krigsdans. Fast, det var visst en regndans, för snart föll ett skyfall och släckte elden och smetade ut min krigsmålning.

Jag tittade mig i spegeln. Det var Jokern, fast inte så mordisk, som tittade tillbaka. Lite skrämmande, men å andra sidan är jag äntligen färdig med spagetti bolognese.

Jag är vuxen. Halleluja.