Jag fick sms av M i veckan och råkar ha Yoda som levererar (fånigt, men jag är en Grup). Det var en bild på hennes son, nyfödd och självklart sötast i världen. Det är alla barn.
M och jag sågs aldrig särskilt ofta. Vi hade oftare e-posttrekanter med en annan jättebra M. Djupa diskussioner, galna diskussioner och allmänt pladder. Ibland fikade vi, ibland sprang vi på varandra, men livet för en åt olika väderstreck.
Vi sågs första gången på en fest och det var nära att M dog åt mitt skämt om Stenabåtar, någonstans i närheten av Trägår’n. Vi vandrade lite samma vägar ett tag och ingen har som hon spikat upp mig på en vägg och skällt som fan när jag varit dummast i världen. Hon förstod mig, men hon strök mig aldrig medhårs. Det är jag evigt tacksam för idag. Hon tillät mig aldrig att falla när jag ville kraschlanda 2003. Utan omsvep sa hon att jag var en jävla idiot. Jag tror aldrig att jag tackade henne ordentligt för det…
Vi skulle ses över 956 drinkar någon gång sa vi jämt, men nu lär det inte hända på några år… Det är mer än okej. Hon är en av de verkligt bra-bra människorna och hennes son har just begåvats med världens coolaste mamma. Sämre start kan man få i livet.
Here’s to you, M. Jag får dricka drinkarna själv ett tag – men, det blir ingen baksmälla på de här. Världsapromiss!!!
Word up, Anjo 