Utan blåbyxor i solen

Pennan är mäktigare än skruvdragaren, åtminstone i mitt fall. Jag har just återvänt från Dödsskuggans jävligt soliga dal. I två dagar har jag snickrat på min brors 40-årspresent – en altan som börjar anta ett hangarskepps proportioner.

Låt mig inleda med att påpeka att jag är den ende vuxna manliga varelse i klanen som inte äger ett par blåbyxor med verktygsbälte. Jag anser att det i många fall är att betrakta som en clownkostym. Ge en man ett par blåbyxor och han tror sig bli längre och kraftigare både här och där. Plötsligt kan han också svänga sig med byggtermer och har ett ögonmått värdigt en pilgrimsfalk. Dessutom blir han, om han bor i Göteborg, utrustad med en dialekt bredare än avenyyyyn…

N.B. Jag har en ovanligt händig släkt, det ska sägas. I deras fall är blåbyxorna faktiskt motiverade. Jag har snarare tummen mitt i handen, men lyckas påfallande ofta hamra mig på den ändå…

Anyway, jag saknar alltså en sådan däringa blåbyxekostym. Jag är ju konstnär!!! Med andra ord kom jag dit i helsvart utstyrsel. Big mistake. Broderns altan byggs i söder- och västerläge. Det var tropisk värme igår och idag. Självklart konsumerades mängder av dryck, men det hjälpte inte. Var jag en dålig snickare innan, så kunde jag nu inte se om ritningarna var ritade av noggranne M eller Salvador Dali. Jag valde alltså att ta direkta order och göra busenkla saker. Tre blå fingrar, ett blåslaget knä och en öm rygg blev resultatet. Men jag lärde mig vad balkskor och franska skruvar är. Jag lärde mig till och med att tappa spikar här och där utan att ta upp den, precis som proffsen. Och, fan vet om jag inte lyckades att såga en planka så att den blev 223,8 cm lång.

Vi är, efter två dagars stekande i solen drygt halvklara och jag har erbjudit mig att fortsätta min insats nästa helg. Om det var solsting eller ren elakhet mot min bror vet jag inte.

Då är det dock lite lättare saker som gäller – trall ska läggas.

Annars är familjen J-H en grym upplevelse. Dottern A kom igår och frågade vad en kapitalist är. Jag förklarade och sa att hon nog snarare är en idealist. I morse krävde hon 20 spänn för att cykla till grannen och hämta kaffe, då förstod jag. Kaffet hämtades sen av granntjejen, men A tog stålarna och då sjöng hennes farbror Internationalen för henne.

Sonen L verkade förtjust i R:s dotter. Bägge är sisådär 4,5 år. Jag frågade om det var den nya fästmön. Nej, svarade L. Han pekade på granntjejen och sa att det var hans flickvän. Varpå den tjejen, som är gissningsvis sex år, förklarade att lille L skulle dumpas.

Gårdagens höjdpunkt var tunnbad under stjärnhimlen. Fyra karlar, varmt vatten, kall öl och fantastiska diskussioner. Dessutom hade jag minst man boobs. Snickare är tjockare än reklamare, nuff said. Att bara sitta och titta på Karlavagnen och halvmånen i absolut tystnad är för övrigt livskvalitet av den finare sorten.

Dessutom dolde mörkret altanbygget.

Tack förresten till H som kan ännu mindre än mig och idag misstog ordern att hämta tvåtumfyra för att hämta tvåtusenfyra. I det ögonblicket kändes det nästan som om jag hade förtjänat ett par blåbyxor, men bara nästan.

3 reaktioner till “Utan blåbyxor i solen

  1. Jag äger ett par blåbyxor. Svarta visserligen, men de är sådana där moderna blåbyxor. Jag fick dem av Magnus Tengby, och så här med lite perspektiv på saken inser jag att de var betalningen för ett antal alldeles för bra idéer jag skänkte bort till hans byggkund och som aldrig realiserades. Slöseri alltså. De torde i och med detta vara världshistoriens dyraste blåbyxor för övrigt, speciellt med tanke på att den kreative direktörens trovärdighet baissade betänkligt p g a detta.
    Men. Jag har även ett par murarbrallor. De är jag riktigt stolt över. Du förstår, av alla byggets knektar är murarna de riktiga tuffingarna. Du må vara hur stor och stadig som helst, men när du skakar tass med en murare förvandlas du i ett nafs till en liten pojk. Tro fan det. En bräda väger ett par kilo. En hink med bruk trettio. Do the math.

  2. Det är bara att inse, de utnyttjar dig!
    Trall är de värsta man kan lägga, tänk dig 40 graders hetta, svarta kläder, inget vatten och du och en gul skruvdragare.. å en låda trallskruv, såklart.

    Nej jag är inte avis på dig 😛

    (btw, jag jobbar som arbetsledare för ett gäng snickare. . muhahahhahaha *låta lite som djävulen*)

  3. @Kontaktmannen – murare är hårda jävlar, min polare Håret är murare. Eller, vänta – jag tar tillbaka det där..

    @Patric – självklart utnyttjas jag. Jag är en medeltida narr som gör som de andra säger och sen sparkas ut på borggården.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s