Kexorcism

Åtta dagar till Army Camp, a.k.a. den sista smörjelsen.

När jag kom hem från spinningen förut väntade en katolsk kardinal och en sockerbagare på mig, tydligen ingick deras tjänster i kurspriset – en liten överraskning. Den bastante bagaren kopplade ett rejält grepp och band fast mig vid totempålen i mitt vardagsrum.

”Vi ska fördriva kakbegäret”, sa kardinalen och höll upp ett silverkors. ”Dags för kexorcism.”

”BALLERINA”, vrålade jag och log rätt så djävulskt.

”Kex Vobiscum”, sa bagaren och fick en tuff blick från kardinalen.

Sen började prällen mässa på latin. Mycket deus, opus, pater noster och annat. Bagaren såg bara svår ut.

”SINGOALLA”, vrålade jag.

”Ondskan ska fördrivas. Lämna denna mans kropp, Lucifer”, sa kardinalen.

”HALLONGROTTOR”, skrek jag. ”Mitt begär är starkare än dig och jag har min egen mästares order att följa.” Jag pekade på oljemålningen av min herre och beskyddare.

Kardinalen tittade på tavlan och sjönk ner på knä: ”Dominus illuminatio mea”

”Kolla, det är kakmonstret”, sa bagaren och skrattade. ”Han är för rolig.”

”Beelsebub”, sa prällen och pekade på kakis. Då fick jag nog, man kallar fan inte Kakmonstret för ond. Så, jag slet mig loss och kastade ut prästen från balkongen och gav sen bagaren en magsugare så att florsockret yrde.

Här ser ni en som inte låter sig kexorcistutsättas hur som helst.

Dessutom har Kakmonstret en vacker själ.