Märkligt nog stod Morrissey och väntade på mig när jag kom till Skatås tidigare i kväll. Han såg på mig med den där ledsna Mozblicken, tog fram en packe liljor, använde dem som mikrofon och började sjunga inledningen till Suedehead:
Why do you come here?
En väldigt befogad fråga!
Åttonde delen i campen innehöll en del styrka, en del kondition och rätt många delar regn. Flera av deltagarna sveptes iväg av vattenmassorna, men Anjo står när de andra faller.
Däremot går inte Anjo maskgång när de andra går maskgång. Om det är en koordinationsbrist sedan koltåldern, eller om det är ölkaggen som stoppar mig vet jag inte – men, jag och krypövningar är som Saturnus och Pluto. Väldigt avlägsna, helt enkelt.
Tack vare lillebrors frånvaro fick jag kampera ihop med en dam och givetvis såg Jim till att ha lite gynekologiska övningar. Det är ju lite annorlunda att träna insidan av låren med en främmande kvinna som trycker och håller. Nåja, jag fick behålla min heder. Och där hon låg med raka ben, låg världens stelaste man med fötterna i mattan.
Efter ett genomblött pass fick jag skjuts hem. Snackade för att dölja att jag nästan dog av hunger, gick ur bilen och kom på att jag hade fickorna fulla av kexchoklad och bananer. Idiot!
Utanför min port satt Morrissey och tittade snällt på mig. Han tog fram liljorna och tog till orda:
Everyday is like Sunday…
Jag nickade och stapplade in. Bara två tortyrrundor kvar, sen är det midsommar och dans kring nubben.
Word up, Anjo 
Fast oavsett hur regnet flödar längs Gubberogatan blir det ju inte ”the coastal town, that they forgot to close down”.
Bra skrivet….
Magnus – du har rätt till 100%. Thanks, man.