Ensam i logen

Jag vinkar glatt mot publiken.
Applåder ännu en gång.
Jag är en clown som underhåller barnen.
Sen går de hem med sockervaddspsykos och solsken i blick.

Och, verkligheten springer ifrån mig.
Jag ler åt en bedårande CL i grön klänning som visar sin son.
Jublar när trumpetdamen berättar att hon är havande.
Nickar glatt när N kvittrar om en dejt som blir en pojkvän.
Jag vill göra samma sak, men snubblar direkt.
Vad dum jag är, jag behöll visst clownskorna på.
Och jag spikade fast dem i scenen.
Hur kunde jag glömma det?

Mer skratt och clownen spelar med och ler.
Sminket gömmer förlorade år.
Fyller igen rynkorna som ingen annan får se.
Vem ser att min mun blir ett streck när näsan är röd?
Och frisyren hämtad ur Mad?

Så traskar jag i verkligheten.
Utan manus och regi.
Jag kan agera som jag vill.
Men, jag är fångad i rollerna.
Vet bara inte vilken.
Clown? Karaktärsskådis? Ordhora? Författare in spe?
Fan, för clownskorna.
Fan, för skådespeleri, förresten.
Fan, för att vara en charlatan.
Var fan är jag egentligen?
Ja, vem är jag om vi ska vara noggranna?

Jag ringer de andra clownerna.
De övar in en ny akt på en pizzeria i Majorna.
Jag lägger på.
Och går hem.

En död roll spelar ingen roll.
Så jag bränner manuskripten.
Tvättar bort sminket och stirrar in i spegeln.

Jag sitter ensam i logen.
Och läser telegram från bloggvärlden.
Jag ler som ingen clown kan.
Deras glädje är tårtor i nyllet.
De tror på vattensprutande tulpaner.
Min glädje är osminkad och oförutsägbar.

Jag tittar ut genom fönstret.
Solen och sommaren har återvänt.
Det är kärleksfullt på stadens gator i kväll.
Och clownfritt.

Jag drar för persiennerna.
Ridån går ner.
För gott.
Nej, för väldigt gott, snarare.

Jag stoppade den här cirkusen.
Innan den blev en tragisk charad
Och jag en tyst pajas som stod still i Nordstan.

Nu måste jag bränna de där clownskorna.
Och så är jag skyldig någon en kram som tack …

10 reaktioner till “Ensam i logen

  1. ”Jag sitter ensam i logen.
    Och läser telegram från bloggvärlden.
    Jag ler som ingen clown kan.
    Deras glädje är tårtor i nyllet.
    De tror på vattensprutande tulpaner.
    Min glädje är osminkad och oförutsägbar”

    Jag blir som lite stum och tänker att denna formulering är magisk. Läser stycket om och om igen.
    Sanning.

  2. Anjo, Jo det är ju det jag gör, jag anar att du behöver många. Och kanske kan det hjälpa en liten smula om du får några här även om det inte kan mäta sig med the real thing. Jag hoppas att du träffar någon som kan ge dig det idag.

  3. @ Sofia – tackar.

    @ Tvillingen – dina härliga kommentarer hjälper alltid, du har bra koll på vad som behöver sägas, tack.

  4. du är en magiker med ord…och vad som än tumlat om din värld så hoppas jag du blir kvar här ändå… kram till dej

Lämna ett svar till sofia Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s