Det har ju varit en trend med tv-program på temat I survived a japanese tv-show. Nu har jag ett nytt uppslag: I survived Jim and Linda’s Army Camp.
Strax efter sju i kväll tog Army Campen slut. Den inleddes för några veckor sedan med en nära döden-dag, då det blev pinsamt uppenbart att jag inte löptränat på ett bra tag. I dag, efter tio pass, avslutades den med en rätt elak radda uppförsbackar.
Men, det gick bättre och bättre. Jag är inte på samma planet som Andrea när det gäller löpsteg och har lite mer barlast än de flesta, men det tog sig mer och mer.
Överlag – en grymt bra kurs. Jim och Linda är toppen, Skatås oerhört vackert och gänget som tränat ihop i fem veckor är bra människor. Nu pratar man inte så mycket, på grund av att man hämtar andan, men de är bra och vem vet – vi kanske ses på fler camper. Det är inte otroligt att jag gör om det, men då ska jag nog ha en bättre grundfysik – det får bli sommarens utmaning. Det och romanen. Och den engelska novellen.
Jag är trött i benen, det vankas spikmatta strax, men jag är nöjd. Väldigt nöjd. Jag är inte i form, men jag är inte helt ur form längre. Kan bli nakenbad i Poseiden framåt augusti, kanske…
Word up, Anjo 