Mina ord och jag

I ett liv kan du ibland slå frivolter bland fluffiga moln för att dagen efter snubbla på en osynlig tröskel och störtdyka med huvudet före rätt ned i en vattenpöl. Mitt liv är inte annorlunda än något annat liv på den punkten.

Min räddning när universum ibland bestämmer sig för att bråka har alltid varit en fantastisk familj, sköna vänner och förmågan att se saker som jag sedan målar i ord.

På sistone har jag fått enormt mycket beröm i den här bloggen. Det har handlat om svåra och ganska tunga ämnen. Gud, min längtan, min sorg, mina sämre stunderliv och död och mina kärleksminnen.

Men, också om lättsamheter, grävskopor, hånglande lyftkranar, kakmonster, Army Camp och naturligtvis gräsänder. Olika inlägg tilltalar olika människor och det är skönt. För jag skulle aldrig kunna recenseras som en ämnesbloggare. Jag skriver om jippiestunder och hoppa-i-brunnen-dagar. På morgonen kan en gräsand snacka trav med mig, på kvällen kan jag sakna hon som jag vill leva med så att texten blir nattsvart.

Ibland är jag en poet som har svårmod. Ibland vill jag skriva deckare. När jag kämpar med lakanen i torkrummet föds ett embryo till en barnbok. Sån är jag, därför är också den här bloggen sån – en märklig blandning av femöres, tuggummin, karameller och kolor.

Jag kom ut ur bloggarderoben för ungefär ett år sedan. Innan dess var jag en anonym och ofta rätt knepig bloggare. I dag växlar jag friskt mellan surrealism och vansinnigheter å ena sidan och snack om hur mycket jag älskade en kvinnas hud å andra sidan.

Det är rätt häftigt och att skriva under med mitt namn har förflyttat mitt skrivande enormt långt. Dels här, dels i det som är min framtid och nutid – livet som professionell skribent.

OBS! Jag slutar aldrig att leka med orden. Jag lovar.
Jag är fortfarande fyra år och ser orden som klossar.
Mer seriös än så blir jag aldrig.
Lyckligtvis.

På dagarna är jag copywriter. När klockan är bortom fem är jag ivrig knackare av böcker. Jag har två förtrogna som ska få läsa inom en rätt snar framtid (Rollokolan och L). Orden finns där, ständigt, och flödar in i min dator eller i min Moleskine när jag är ute och går.

Jag skrev min första berättelse när jag gick i lågstadiet. En mycket fristående fortsättning på Stjärnornas Krig. Det blev mycket vårdikter som lästes på berget på Rosendalsskolans skolgård.

Sen slösade jag bort 70% av min studietid på Handels på grund av att lärarna var lika intresserade av att lära oss saker som att plocka upp fimpar på busshållplatser.

I några år jobbade jag med sälj och marknadsföring. Kul, men extremt enkelt. Det var först när jag blev stringer på TEAMtalk.com – jag levererade bara nyheter om IFK Göteborg – som allt vände. Jag gick en kurs i journalistik på Poppius och kände wow.

Sen lades sidan ner samma dag som jag och min sambo sa hej då. Då var det svart. Räddningen blev Giv Akt. Utan en dags erfarenhet av yrket klev jag in där – Bosse och Martina såg mina ord och dagen efter intervjun var jag inne i reklambranschen.

2003 försökte jag, rätt ovetande då, att torpedera mina ord genom att ta till mig andras sanningar, men när det finaste man har nästan dör, då är det lätt att se igenom falskhet och tomhet. Det, en bra rollokola till chef  och la familia hjälpte mig rätt.

Sen har det rullat på. Inte alltid sockersött, vissa dagar är regniga, men orden finns alltid med. De blir bättre och bättre. De berättar och målar det jag ser. De öppnar dörrarna till det jag vill visa. Och jag är ett med dem på ett sätt som ger mig en slags grundtrygghet. De finns där. Oavsett om jag är lyckligast i världen eller 37 år och singel.

Det är häftigt. Bäst av allt, det är bara mina ord. Ingen kan ta dem, däremot delar jag gärna med mig. Här, på twitter eller på helt andra platser.

Och jag vet att det bästa ordet inte är skrivet än.

Fortsättning följer …

6 reaktioner till “Mina ord och jag

  1. Har haft en mycket trevlig dag vid havet men med ett dåligt slut i ett uppbrott med en gammal kärlek. Känns alltid lika trevligt att segla in på din blogg på kvällen och fastna i dina texter. Se din version av verkligheten och drömma lite om grävskopor och gräsänder för en stund.

    1. Beklagar uppbrottet – även om det känns kul att min verklighet kan sudda lite en stund. Grävskopor och gräsänder är bra på många sätt 🙂

  2. för mig är stunden när jag tittar in här fylld av både nyfikenhet och förundran..dina ord har samma trollbindande effekt som en bra bok har..jag blir ivrig..vill läsa mera..vill ha mera….. och skönt att inse att mina dagar som i bland är Upp som en sol..ibland Ner som en pannkaka är ganska snarlika dina…Det ger en så skön blandning. Tack

    1. Jag tror stenhårt på blandningen och den är naturlig. Vissa dagar är fantastiska, andra är vissna. Kul att du uppskattar det jag plitar ned, det värmer.

  3. Den där, på ytan, självsäkre ynglingen som med oprövade steg tog sig hela vägen upp under takåsarna på Ekmansgatan har gjort en fantastisk resa. Inte minst språkligt. Visst fanns det spår av briljans redan i de krönikor och fotbollsnyheter som han ägnade sig åt på den tiden, men nu spelar han i en helt annan liga. Andreas, jag är glad att vi fick låna dig en tid och att dina ord ständigt finns här för att inspirera och väcka känslor.

    1. Nu börjar jag nästan lipa – på riktigt. Tack, ska du ha, rollokolan… Det var ni som gav mig lyftet jag så väl behövde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s