Hon är jättejättegammal och orkar inte höja huvudet så att hon ser att alla som ser henne tycker att hon varit vacker i minst åttio år. Två påsar och korta steg. Lördagens änkeshopping avklarad. Tänker hon på tonåren, strax innan efterkrigstiden tog vid?
Jag tittar in i ett torkrum. Tropik utanför, inuti tropik + kraftig mackapär. Att vika kalsonger är som att jobba på löpande bandet. Hur många kalsonger har jag förvandlat till byråanpassade fyrkanter? Fundera inte ens.
Golvfläkten är mitt altare. De flesta svenskar tillber grillguden. Jag knäböjer vid fläkten och tror (fåfängt) att svalkan ska vara för evigt. Svenska kyrkan, om ni vill att svensken ska bli religiös – säg att klotgrillen är Gud, att Jesus är en flintastek och att den helige Ande är det där foliepaket med lax och grönsaker som verkligen piffar till allt.
Paddingtons uteservering är ett växthus. Här växer inga genier. En socialarbetare som pratar bibliotekariestockholmska förklarar att vårt lands stora utmaning inte är de gamla och övergivna – de klarar vi. Nej, kruxet är att det sociala inte kan hjälpa de i medelåldern som vill vara kreativa. Han säger det flera gånger – tack, för det lät så jävla dumt första gången. Tjejen på barstolen bredvid är inte i läget: gud, han tänker jag lägra i natt.
För ovanlighetens skull är de stökiga engelska tjejer. Oinks måste tydligen inte vara korthåriga och sjunga Rule Britannia med högerhanden i olämplig vinkel.
Jag går hem. En picknick pågår på kyrkbacken. Några fester når ut på kurviga Gubberogatan.
Lördagen dör. Den var rätt fin.
Word up, Anjo 
Nä, inte så många genier på paddingtons uteservering. Men ganska underhållande 🙂
Mmm, med ett undantag. Visserligen pratade han om din stora passion, löpning, men han var så irriterande att jag nästan avled.