Hos kiropraktorn

”Du har ingen ryggrad”, sa han. Jag tittade på honom, ganska klentroget ska tilläggas.

”Men jag står ju upp för de svaga. Jag skänker pengar till behövande. Ingen sjunger gräsänders lov som jag.”

Det där om ryggraden var en fabricerad inledning, i verkligen har jag en ryggrad, men en del problem. Spänningar från nacken till päronrumpan bifftomaten tussen, revbenen är inte helt hurra och även bäckenbenet har förbättringspotential. Allt på höger sida. Jag behöver behandling, massage, träning, mikropauser när jag jobbar, en bättre stol, gärna höj- och sänkbart bord och så vidare. Han mässade så länge om vad jag behövde göra att bara det snacket fick mig att tappa hållningen.

Och hela tiden hörde jag samma ord i skallen: core. Det här kommer att innebära en massa corepass på Active. Där  kommer jag att vara ett statyettstelt vildsvin bland graciösa gaseller och få ont i helt fel muskelgrupper av helt fel anledningar.

Sen krossade hans predikan de små tvivel jag haft om att jag snart kommer att köpa fler PT-sessioner med Linda. Grattis, Linda – din absolut mest svordomsbenägna kund är snart tillbaka:
Yes, I am going to hell to the sound of a kettlebell.

På 37-års-ålderns höst kommer jag således att hänga på gymmet för jämnan. Så kan det gå. Nu har jag dessutom mött en kiropraktor som beordrar det och du säger inte nej till en kille som kan bryta din nacke så där bara.

Min rygg är med andra ord lika upplyftande ekonomisk läsning som ett kontoutdrag den 24:e.

Till sist började behandlingen. Jag fick klä av mig och satte mig på britsen. ”Känns det här bra”, sa han. Jag förklarade att jag var halvnaken, att vi inte kände varandra, att han inte ens uppvaktat mig och nu stod han och fingrade på mig – nej, det kändes inte okej.

Jag fick ta ett djupt andetag och sen blåste jag ut. Då tryckte han till revbenen. KNAK!

”Ta ett djupt andetag till”, sa han, men den gick jag inte på igen, sa jag. Han förklarade att det hörde till behandlingen. Jag föll till föga, men sa att min pepparspray var redo om han försökte sig på några dumheter längre söderut.

Några knak senare gick jag hem och kände mig mörbultad. Men, jag har i alla fall en ryggrad och han kryssade inte i rutan quasimodo-lookalike på patientformuläret.

Alltid något, sa Bull.

5 reaktioner till “Hos kiropraktorn

  1. Ja det där känner man ju igen. Själv tycker jag det är rätt skönt när ryggraden blivit korrigerad. Det enda träningstips jag fått är att göra ”Hitlers hund”… Det kanske du ska testa?

    Lycka till

    Markattan

  2. @ Markattan – ett intressant namn på en övning. Jag fick så många råd att jag tog en tupplur på två timmar när jag kom hem.

  3. Ja det är väldigt intressant, men väldigt bra, man behöver inte vara Einstein för att fatta hur den ser ut.

    Skönt med tupplurar som varar så länge. Grattis

    Markattan

  4. Jag har förmånen att få en kiropraktor till jobbet, det var många av oss som behövdes knådas rätt, & det är alltid lika skönt att HA VARIT där, även om jag i min enfald ser fram emot behandlingarna, fast han ibland hänger hela kroppstyngden över nån öm punkt. Men min kiropraktor är en 10-poängare samt att han är väldigt go, dessutom har han lyckats krympa mina knän, som var groteskt uppsvullda av inflammationer att återfå sin rätta form. Tyvärr har han flickvän :-((

  5. @ Markattan – nej, jag tror jag förstod det direkt 🙂

    @ Irmelinat – det är ju surt, men han fixade åtminstone det andra 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s