Vän

Jag sprang vilse i många år
Grät i kostymförråden
Ville vara varmast i heta högen
Och vågade inte visa mig

Jag byggde en ark
I väntan på floden
Det var en lögn
Arken hade jag spikat igen från insidan
Jag skulle aldrig komma ut

När en vän sa att skönheten finns
Om du bara river murarna
Grät jag bort mossan på stenarna

När ett leende log
Hade jag inga ursäkter kvar

En morgon där solen stiger
Stod jag slutligen naken kvar

Sen sprang jag in i slangbellan
Jag rusade lyckligt
Skrek att det här är jag
När någon sa
Du är för bra för att vara sann
Och sköt ut mig i en kall rymd

Där
På en övergiven satellit
I en meningslös omloppsbana
Funderade jag
Måste man vara en klippdocka
Passa in i en kontur
Det känns som att någon ritar med krita
Kring ett dött jag

Då mötte jag en vän
Ordet är litet
Men har dubbla betydelser
Båda är vackra

Och vännen sa
Du är som en saga

Som en saga
Men inte en saga
Jag är sann

Ingen slangbella kan skjuta bort det