Världsräddare

Jag har förstått det nu. Hur jag  ska få massorna att följa mig och göra det rätta

I USA krävs brittisk accent och att man berättar om fantastiska, otroliga, optimala och ultimata produkter på tv-shop. Då tänker alla rednecks: britt, Oxford, gentlemän, heder – jisses, jag lyfter luren och beställer en dammsugare för 19 dollar som är bättre än en industridammsugare för 2000 dollar. Om jag beställer nu får jag dessutom ytterligare en dammsugare på köpet.

I Sverige krävs det att du byter namn till något i stil med Om Mokshananda och säljer spikmattor. Då kan du få folk att vilja slå världsrekord på Gärdet – och dessutom lyssna på Agneta Sjödin.

Fantastiskt nog kan du också säga att du står för en österländsk filosofi samtidigt som du pryder startsidan på webben med göteborgsk humor av sämsta humor: piggar upp och taggar ner. Buddha goes Hagge Geigert liksom.

N.B. Jag har en spikmatta själv. Den är jättebra för avslappning. Jag gillar att ligga på den och fundera, landa efter en stressig dag. Däremot tror jag inte att den botar allehanda åkommor eller ger mig svaret på vad som väntar bortom universums slut. Men, den föder en del bra idéer – nu senast min idé att rädda världen. Jag är så nöjd.

Andreas Johansson duger inte. Jag tänker således börja med att byta namn Chakra Bon-Bons Plura Siddharta tänkte jag mig. Ett fint hybridnamn.

Sen tänker jag skaffa en bärbar dator, ett mobilt bredband (filosofiskt lagda operatörer får gärna sponsra), sätta mig under ett träd i Olskroken och skriva klokheter.

Jag räknar kallt med att de första lärjungarna dyker upp inom en timme. Inom fyra-fem timmar har jag en hel skock och minst en som har förlängningssladd så att jag kan ladda datorn, annars dör ordet globalt sett och jag blir en lokal hjälte.

Vi tar oss raskt iväg. Leta upp en kranbil som är ute och fixar gatlampor – det är mitt budskap. När ni gjort det ska åka med reparatören upp i luften. Ta er till ett fönster där en ensam människa bor, knacka på, gå in och krama den ensamma. Sannerligen, mina följare, förvandla alla kranbilar till krambilar. En fortsatt trasig gatlykta är en vinst om orsaken är ett varmt hjärta.

Sedan fortsätter vi till Gustaf Adolfs torg där Göteborgs bestämmare bor. Jag och mina följeslagare lägger oss ned på torget och formar texten: Ta inte ert förnuft till fånga – släpp ut det så att det kan verka fritt istället.

Blir vi inte så många som krävs för bokstavlig filosofi moonar vi helt enkelt kommunhuset. Det är ett filosofiskt motiverat sätt att visa sitt engagemang.

Efter det är det nog dags för lunch. Sen får vi se vad som händer. Jag tror att vi gräver upp hela Avenyn, bygger små öar här och där som bara gatumusikanter får bo på och förvandlar Götaplatsen till en plats för gräsänder. Från Konserthuset och Stadsteatern sprutar brödkanoner ut Barkis och Konstmuseet öppnar en ständig Salvador Dali-utställning.

Hmm… vad ska jag ha för färg på min mantel?