Den lilla hunden utanför butiken i Olskroken är mån om hushållskassan. Den skäller, uppmanar och gormar allt den kan för att stoppa vansinnet som pågår.
Jag hör, bortom det uppenbara voffandet, en artikulerad och balanserad oro för att någon just förköper sig.
Sluta. Du har redan 40 par trosor. Behöver du verkligen tre par strumpbyxor till? Den där behån – är det ett bra val? Jag kommer att tugga sönder allt tills du fattar att du är snett ute.
Tyvärr hör bara tanten voffandet och försöker hyscha sin fyrbenta konsumtionsrådgivare. Döv för det hon borde höra fyller hon sin korg. Utanför ylar en liten olycklig terrier som insett att tre för två bara är ett bländverk.
Vi borde lyssna mer på hundar. De är inte obscena shoppare.
Word up, Anjo 
Du har så rätt, de är obscena hoppare.
Hahahaha. Spot on.
Men de kan vara obscena hånglare, se min blogg..
Det är sant. Ska kolla det. Idag såg jag faktiskt en tax som såg lite hångelsugen ut.
Jag blir aggrssiv när jag shoppar motvilligt, dvs de flesta gångerna. Det hade varit en intressant syn att koppla mig utanför.
Voff.
Om än något märklig.