Dagen efter

Jag var ute igår. Det blev väldigt blött.

Nej, inte så väldigt mycket alkohol. Däremot kom det en försvarlig mängd regnvatten när vi stod på Incontros uteservering och promenaden till Merlot företogs i ett skyfall som fick räven på min Fjällrävenjacka att ruska av sig vatten i en halvtimme.

I morse var jag dock rejält sänkt. Låg och vände och vred på mig, försökte gömma mig med kudden över huvudet, drog ihop min lekamen till fosterställning och så vidare. Inget hjälpte. Jag mådde pyton.

Hallå? Ljög herr Andreas om alkoholintaget trots allt? Var det en riktigt rotblöta även invärtes?

Nix, men jag är fortfarande chockad, skakig, beklämd, förtvivlad, desillusionerad, anfrätt, deprimerad, förbluffad, ansträngd och opasslig.

Jag kan helt enkelt inte bli av med det som hände på Incontro, när jag strax innan avfärd stod och kastade vatten på toaletten. Jag kan bara inte glömma hur den inhyrde pianisten en trappa upp spelade och sjöng (nåja) Gyllene Tiders När vi två blir en.

Tag bort smärtan, någon. Jag tror att det är samme pianist som för några år sedan mördade I still haven’t found what I’m looking for. Det här var dock värre – och en mycket, mycket sämre låt.

Jag får ta en återställare – en dubbel Eldkvarn, tack.

3 reaktioner till “Dagen efter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s