Vetskap

Jag såg en film idag. Den var bra ibland, lite segare då och då. Art&Copy hette den och handlade om det jag pysslar med – reklam.

I filmen intervjuades några av de som med rätta kan kalla sig branschens stora och de sa bra saker. Bland annat pekade de på hur reklam kan vara fantastiskt bra, men också att mycket reklam är dålig och att många i vår bransch är rätt kassa.

Det sista stämmer tyvärr. Bara idag lyckades två personer med konststycket att avbryta mig och min kollega, hälsa på honom och sen, med ryggen vänd mot mig, inleda samtal med honom – trots att vi tydligt stod och pratade.

Det får mig att lite försiktigt undra hur bra ni är på det här med kommunikation, herr X och fröken N. Gudarna ska veta att ni inte direkt stärkte era varumärken i mina ögon i alla fall.

Nu säger jag inte att det här handlar om dem, men det finns en del i min bransch som verkligen förtjänar epitetet charlataner.

De jag såg på filmen idag var annorlunda. Skarpa, fantasifulla och rätt egna. Det är egenskaper som stämmer väl in på mig. Därför var det nödvändigt och bra att se filmen. Jag fick en lidnersk knäpp och en utökad skrivlust. Både när det gäller reklam och andra saker. Det kommer att märkas i den här bloggen och på andra ställen framöver.

Redan nu har golvet fyllts av en rätt invecklad mindmap. Ja, på papper då. Jag ritar inte på golvet …idag.

God natt. Just nu surrar huvudet fort, så det är väl tveksamt om jag slocknar, men det är smällar jag får ta.

Var är min anteckningsbok?

4 reaktioner till “Vetskap

  1. Kan inte annat än att hålla med dig. Reklam är roligt, pirrande och alldeles underbart men tyvärr är reklamare inte alltid på samma sätt.
    Allt ska vara så in i skröen storslaget att jag mår lite illa. Och har man inte vart med om att skapa något storslaget (här i Sverige verkar det räcka med att vara med i Resumé) är man ingen att ha. Äckligt. Men underhållande.

    Är väldigt ledsen över att jag inte såg dig. Hade på mig spanarögonen.

    1. Det finns två sidor av det. Många som är framgångsrika är väldigt ödmjuka, jag tycker snarare att de som är kaxiga/snobbiga är de som inte har någon anledning till det.

      Jag tycker att de flesta jag träffar är bra, men just därför står de små ut lite mer.

      Vi får ses en annan dag, Nina.

  2. Människor som blivit framgångsrika genom att jobba hårt är oftast ödmjuka vad jag har märkt. Däremot ofta inte såna som glidit fram. För övrigt känns reklamvärlden som klubben för inbördes beundran lite för ofta för att vara trevligt. Men man kan ju inte ändra andra, bara sig själv. Resten av packet är säkert olyckliga, alkoholiserade och självmordsbenägna. Egentligen.

    1. Några av de mest ödmjuka jag träffat är oerhört framgångsrika. De som beter sig sämst är ofta de som förtvivlat vill vara någon.

      Jag ska inte uttala mig tvärsäkert om reklamvärlden. Jag jobbar på Valentin, och det är ingen klubb för inbördes beundran. Däremot lever jag min fritid i en helt annan värld.

      Din slutsats är bra. Det är lite det här med bjälken/flisan – och det är mig själv jag ska ändra. Borde inte ens reagera på små typer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s