Ödemark

Morgonhimlen var grå
Moln for fram
Som fantasilöst målade tåg
Ersattes av ännu mer grå

Frukostsorg
Förbyttes i kort respit
Och bitterljuvt
Gräsandstittande

Dagen var lång
Marknadsmässig
Hemfärden
En ovälkommen idé

Och det kändes
Som om min hud var hönsnät
En elak vind
For fram och rätt igenom

Inget försvar behövs nu
Trots bränder bakom trötta lock
Låtsaskriget är över
Jag är hemma och ledsen

Men ändå
Fast jag är trött och fryser
Vill jag värma
Den som också är ledsen

Jag vill blåsa bort nattmolnen
Och flytta runt stjärnorna
Så att hon läsa:
Bli lycklig, vackraste du

Jag känner hösten
Inte den färgglada
Jag ser bara den svartvita
Och har ingen fjärrkontroll

Jag har gått här förut
Låtit mitt hjärta gömmas i en kokong
För att jag är så utled på
Att sjunga en sorgsen, ensam sång

Till och med kaffet är dystert
Och jag längtar augusti
Längtar dig
Saknar dig

Du skänkte lugnet
Slet fram en vansinnig längtan
Passion i symbios med godisorgier
Och självklarhet

Jo, domaren jag reser mig
Jag är inte knockad
Men, kan du räkna till elva?
Det här gör ont och tar tid

Schuman smeker mig
En hälsning
Från min ledsna vän
Finaste pianot

Resten av det jag vill säga
Viskar jag
Och låter natten föra
Till bara hennes öron

4 reaktioner till “Ödemark

    1. Det var en väldigt sorglig dag, jag hade just tagit farväl av någon jag tyckte så jävla, jävla mycket om.

      Det är så mycket bättre nu. Hon är lycklig. Jag är lycklig. Det är jävligt fint, det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s