Det fanns lite fler höstfärger i dag. Promenaden hem gick längs med vattnet och jag tittade på den åldrande sommarklädseln på träden. De börjar att tappa det mesta nu. Men, löv kommer tillbaka och så även jag.
Förkylningen är slutligen besegrad. Några små rosslingar kvar, men annars är jag pigg i kroppen.
Hjärtat är rejält tilltufsat, men jag har lite roliga saker i piratkikaren framöver. Det är bra, det. Goda vänner och bra möten med dem som jag älskar väntar. Det är väldigt skönt. Som jag behöver tänka på annat – även om hjärtat ständigt bankar tillbaka och undrar, saknar och önskar värme och hemkomst för henne.
ORDEN, jag har sagt det förr, men måste säga det igen. De finns här, inte bara på jobbet. Sidorna som några veckor varit långa rullar är återigen A4-korta och historierna får nya vinklingar, vrår och villospår. Jag kan vika undan färdiga kapitel som känns BRA. Det är oerhört skönt och en fantastisk terapi.
Och träden var vackra idag. Det är skönt att kunna se det, även om jag hade velat gå och sparka i knastrande lövhögar med henne.
… är verkligen mördaren i huset?
Tack för idag.
Word up, Anjo 