Det är samma sak varje år vid den här tiden – och jag kan ha bloggat om det förr, men jag orkar inte kolla upp det. Hur som helst, träden är överfulla av fåglar som är redo för skuttet söderut.
”Lanzarote”, ropar en och så kör det igång, en cirkus utan dess like när alla fåglar ska säga sitt.
”Gran Canaria” … ”Libyen” … ”Azorerna” … ”Madeira” … ”Mallorca” … ”Senegal” … ”Egypten” … ”Grekland” … ”Rimini” … ”Sicilien” … ”Korsika” … ”Provence” … ”Pamplona” … ”Cascais” … ”Gibraltar” … ”Marocko” … ”Izmir” … ”Teneriffa” … ”Mölndal”
… och i det ögonblicket slutar tjattret och så blir det helt tyst.
Kusligt.
Word up, Anjo 
Jag förstår dem om att de vill inte åka till Mölndal…
Ingen vill bo i Mölndals bro som vi brukade säga till våra gode vän Bagaren.
Ja… om man inte kan säga något snällt ska man inte säga något alls heter det ju. 🙂
Det har jag aldrig hört 🙂