Det är FN-dagen idag

24 oktober är FN-dagen, men det har jag inte firat sedan 1986 eller något i den stilen. Då skulle vi ha en fredsdag och klippte ut pappersfredsduvor. Det slutade med att klassens pacifist och tillika r:are körde in en passare i ryggen på en klasskamrat (vilket i det här sammanhanget är ett extremt ironiskt uttryck på många sätt).

Hur som helst. I dag har jag firat FN-dagen. I går bankade jag ned en massa stolpar längs hela den boulevard i Olskroken som är mitt hem.

I gryningen hissade jag alla världens nationsflaggor och lät ett rugbylag från Nya Zeeland väcka nejden med en maorisång. Det var dags för världsfrukost.

Deras kusiner från Australien stod vid grillen och ropade g’day mate precis som alla gör i det landet precis hela tiden.

Därefter hjulade några franska bagare in och lät alla smaka på nybakade baguetter, en spansk skvadron bar in en gigantisk paella och tolv italienare gjorde kaffe som det skulle smaka.

Tio feta engelsmän lagade ägg och bacon och fyra skottar bjöd på haggis och en gratistitt under kilten.

En grekisk kock bar fram tzatziki, men krockade med en makedonier som hade grillad paprika i famnen och plötsligt var det hotande nära att tjafset som började redan på Alexander den stores tid tog ny fart – men som tur var kom ungrarna och göt ajvar relish på vågorna.

Två danskar bjöd på danska wienerbröd, en finne bjöd på något stärkande och en norrman fastnade med sina längdåkningsskidor i en gatubrunn. Islänningarna hade för övrigt svårt att bli av med sina fårtestiklar och ruttna haj, även om alla åt lite för att dagen skulle förbli lugn (tungur knifur, ni vet).

Åtta amerikaner i stickade tröjor med stjärnbaneret som motiv stekte amerikanska pannkakor och serverade med lönnsirap. En liten kanadick skrek att lönnen är Kanadas nationalsymbol, men ingen bryr sig om kanadicker när det inte är hockey.

Mexikanerna bjöd på burrito, åtta sorters tequila och biljetter till toalettområdet. Brassarna bjöd på svarta bönor och kaffe som inte skövlat en by, medan det var tullbefriade stekar från den argentinska hörnan.

Egyptiska specialiteter bjöds det på, men ingen ville ha en 155 meter hög pyramid, så besökarna valde istället att spela på det libanesiska hummushjulet där stjärnvinsten var ens egen kroppsvikt i falafel.

En hastigt ihopsnickrad bod bjöd på thailändska nudlar och massage. Kineserna byggde en kopia av Sjömagasinet på en kvart och serverade snart friterade räkor i småsur sås. Några indier fixade naanbröd och en japansk sushikock begick harakiri när han fick veta att han pga fiskekvoterna bara fick göra sushi på hoki och alaskapollock.

Tyvärr spillde kvarterets gladaste lirare bacon i den israeliska koshergrytan, vilket ledde till en bilateral konflikthärd, men då kom det några från Maldiverna med fruktdrinkar och snart kramades liraren och den ortodoxe judiske kocken under glada tillrop som: Moses är fan bibelns Ingvar Oldsberg.

Lite ryska kosackdansare, mongoliska ridande akrobater och masaier stod för underhållningen, men stördes hela tiden av de irländska gästerna som förfestat rätt rejält och var rödhåriga allihop. Säkerhetsvakterna försökte lugna irländarna, men jag borde inte hyrt in Schweizergardet. De är visserligen välväxta, men ser för löjliga ut i sina medeltida kostymer.

Sen kom en tysk komiker in på scenen

… och så dog allt.