Rosa band och annat

I morse såg jag en man med rosa band på kavajslaget och en cigg i handen. Han var alltså mot bröstcancer och för lungcancer.

Det är märkligt, men jag ser såna människor varje år – och varje gång känns det märkligt och ironiskt.

I dag såg jag också något annat. Det var en man som hade en massa prylar och pins. Jag frågade vad det här var och han pekade på kavajen:

”Det här är rosa bandet, för jag stöder kampen mot bröstcancer. Sen har jag en kul snopp på andra slaget för jag vill hjälpa till i kampen mot prostatacancer. Jag har en brun boll på magen för jag är emot tjocktarmscancer. Dessutom har jag en chockrosa Einsteindocka som reflex för jag stöttar forskningen mot hjärncancer, en lila tjock tant som visar att jag är emot strupcancer, en bruten cigarettnål som visar hur mycket jag avskyr lungcancer, ett benrangel som gör tummen upp är mitt sätt att visa mitt stöd i kampen mot skelettcancer och det där draculaörhänget i örat är till stöd för forskningen mot blodcancer. Sen har jag en sol-med-solglasögon-knapp som är till stöd för hudcancerkampen och ett sött halsband med två små barn som är mitt sätt att säga – utrota barncancern. Den här kostcirkeln som jag har som byxknapp är till stöd för forskningen mot magsäckscancer och den tomma snusdosan som jag har på mitt armband är ett tydligt budskap om att stoppa cancer i munhålan.”

Han förklarade för mig att det finns över 200 typer av cancer och att alla behöver stoppas. Jag nickade och tog med mig den tanken. Sen gick jag på match och såg den hemska, men tydliga filmen där det är fyra stolar och tre barn. I en familj av fyra händer det otänkbara, var budskapet från Barncancerfonden.

Det fanns bara en sak att göra. Jag gick hem och bestämde mig för att bli vän för livet.

200 former. Ingen är på något sätt godartad. Hjälp till du också.