Tänkte vara tidigt på jobbet idag. Glömde sätta klockan. Vaknade 7.20. Fem minuter senare ringde min kollega som jag skulle möta. Han var där. Och hade glömt nycklarna.
Dusch. Trött. Och där tappade jag vaxet, men parerade det och viftade samtidigt ned tvålen och näsdropparna i golvet. Tvålflaskan var av plast. Det var inte näsdropparna. Ned på alla fyra. Plocka glas. Torka utspilld vätska.
Kanon. Mjölken slut i kylen. Det får bli frukost på stan.
Ah, äntligen på plats. God latte. Men, nej – jag är på väg att få en hostattack. Stäng munnen, stäng munnen. Men, någonstans måste kaffet ta vägen?
… och så står jag där med kaffe latte rinnande ur näsborrarna. En kaffemaskin på två ben.
Det svider och mitt snor har fått en ny färg.
Jävla skitmorgon!
Word up, Anjo 
Ahahhahahaha….jag vet precis hur det där känns. Hoppas du har socker i latten – gör att det inte känns lika illa.
😉
å fy faasen för mornar som dessa!!! Hoppas fredagen trots allt blir bättre under dagen. Det är ju i alla fall fredag 😉
Dina texter är precis som den där hostattacken med kaffe i munnen fast tvärtom.
Det går inte att ”bara” läsa. Jag vet redan innan jag börjar läsa att det blir en tvärtom ”hostattack” vare sig jag vill eller inte.
En injektion av en bekant vardag, deja vu på ett obehagligt behagligt sätt.
@ Bittan – den tog sig rejält och slutade fantastiskt.
@ Johan – skön förklaring och tack – det är kul att kunna förmedla sådant.