Sotflagornas slut

Ikväll
Brinner ljusen för de döda
Inget ljus brinner för mig
Jag är inte död
Inte längre

Jag är vid liv
Även om jag knappt levde
När oktober drog fram
Genom den sorgsna skugga
Som var förkrossade jag

Jag hukade ömsom på gården
Brände förlorad lycka
Och sopade bort sotflagor
Av ren sorg
Från ett exploderat hjärta

Ömsom sjönk jag ihop i ateljén
Oljelampan tänd
Skisspappret spänt över väggen
Tafatta försök att rita kartan
Som skulle rädda mig från blyertsvärlden

Moloken allena
Men stjärnorna såg mig
Vackraste familjen tryckte handen
Det vi skapade en gång
Baddade mina tunga ögonlock

Jag ville inte öppna dörren
Men biljetten är bokad
Jag har inget avbokningsskydd
Och tidsmaskinen till igår
Är en fallerad prototyp

Jag måste till imorgon
Och lämna allt
Jag måste vakna
Och förstå att det som bländar
Är en sol som fortsatt att gå upp

Jag kan inte fortsätta fundera
På hur båten kunde bli tyngre
När du hoppade av
Jag måste ro vidare i barkbåten
Eller se den som en surfingbräda

Det gör ont
Men det gjorde gott
Och som Plura sa
Nånstans nångång
Får du svar på dina frågor

Även om vi aldrig pratar igen
Lev väl
Du är det vackraste jag älskat
Somnat och vaknat med
Det fick mig att orka efter punkten

Jag lämnar blyertsvärlden nu
Portad
På grund av för många kulörer

Min zeppelinare far
I skymningen
Och jag har enkelbiljett
Det blir en hiskelig färd
Men nu och för alltid
Åker mitt hjärta första klass

Det är bara jag
En anteckningsbok
En penna
Och mitt stora, dumma hjärta
Det blir bra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s