Det som var är borta. Tomheten igår var total. Jag ville nog älta det. Ville försöka mig på en seriös dos av men, tänk om …
Det gick fullständigt åt helvete. Jag stängde bara av det i dag. Lät blickarna förklara att jag inte tänkte snacka om det. Alls. Sket i gårdagens suckar över playmobilpoliser, de drakoniska avspärrningarna och den märkliga spänningen som låg i luften. Förvandlade planer på en lång drapa till ett hopknycklat tankedokument och brände det.
Jag har känt det förr och kände det igen. Något är förlorat. Trots att det här är jag. Trots färgerna, glädjen och sorgen i att vara där. Trots att det finns i mitt blod. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är inte som förr. Kanske är min skalle för upptagen med annat för att ha plats för det, kanske är jag bara en annan.
Nya projekt idag. Bra ord med vackra vännen i Långtbortistan som hade en jobbig stund. Ett coolt inköp. Ett annat på väg med paket. Ledord: mytologi.
Och, jag mår bättre. Förlusterna är färdiga nu. Det stack till igår, jag var ett blödande sår i oktober. Men, det är tillförsikt i kroppen i dag.
I morgon ska jag hämta medicinen som doktorn fixade. Skriva om det som bidrar till att mitt liv är en bergodalbana. Och jag ska cykla.
Dags att vinna.