November

Den första snön föll i morse. Den landade aldrig. Orutinerat nog gav den sig ut i sällskap med höstregnet och det finns fan inget tuffare än regnet i den här staden.

Möjligen med undantag för vinden. Motvinden som mötte mig i dag var portad i Sibirien och skickade en kuslig signal om att den där tjocka vinterjackan borde nog köpas nu.

Folk köpte kaffe överallt de kom åt, mest för att värma frusna händer. Fiskmåsarna såg mer ut som förortsbusar som sovit ute än mäktiga fåglar. Duvorna ska vi inte tala om.

I Brunnsparken, som inte riktigt lever upp till sitt mysiga namn, stod flyttalkisarna och väntade på spritångorna som skulle föra dem till sydligare systembolag. Folk som gick av spårvagnarna ångrade sig i steget och åtskilliga åkte varv efter varv med vagnen och jobbade utanför kontoret så att säga.

På min byrå hade söta byråhunden Emmi både jacka och halsduk. Otroligt bedårande.

Ett gäng frusna arbetare gjorde åkarbrasor och sen brasor av intet ont anande åkare som levererade varor till hotell och butiker.

När jag gick hem var det så mörkt att min reflex blev mörkrädd och ville gömma sig i min innerficka. Enligt min telefon går solen nästa gång upp kl. 8.09 …den 2 mars.

Alla trädens löv hade samlats i gul-orange-bruna mobbar som virvlade längs trottoarerna och letade efter grankottar att spöa upp.

Det är november. Jag fryser.