Avregleringen är ett faktum – nu kan svensken köpa en kasse folköl och ett paket treo för att lindra fredagsruset. Jag är dock en trogen apoteksbesökare, detta till trots. Fast, efter idag vet jag inte. Jag var där för att hämta medicin mot essentiell tremor när en finklädd man i medelåldern gick fram till en av de anställda och viskade något.
”Du får prata högre, jag hör inte”, sa den anställda.
”Jo”, sa mannen och böjde sig mot kvinnan. ”Det är så att jag har …”
I det här ögonblicket stack den anställda fram en mikrofon och så dånade mannens röst ut i apoteket.
ANALKLÅDA.
En neonskylt fälldes ned från taket och texten blinkade: analklåda, analklåda. En pil pekade på mannen, två saftblandare började blinka, en sirén ljöd, konfetti sköt upp ur golvet, en strålkastare riktades mot mannen och de anställda turades om att blåsa serpentiner på honom. Han blev högröd i ansiktet och lommade iväg.
Festen slutade. Det blev tyst. Den anställda fick syn på mig och frågade vad jag ville ha. ”Vad är det minst tabubelagda ni har”, sa jag. Strax därefter betalade jag för mina tuggummin och gick ut. I dörren mötte jag en man med plågat uttryck som gick lite ryckigt och verkade tycka att livet var obekvämt.
Ett djävulskt grin klöv den apoteksanställdes ansikte när hon frågade om hon kunde hjälpa till med något.
Word up, Anjo 