På sistone har jag fått en del bilder från färska mödrar. Jättekul. Som jag unnar trumpetdamen och Cuba Libre lyckan. Fanny och Oliver är tvärsöta och jag gläds med två av världens coolaste damer, tro inget annat.
Det är dock lite surt att aldrig kunna skicka något i retur. Så, vad ska jag göra?
Ska jag skicka en bild på min senast inköpta påse ostbågar och säga: Titta, vad söt lille Alma är?
Word up, Anjo 
Vad du ska göra?
Adoptera Kakmonstret!!
@ Fiffi – det är nog enda chansen, tror jag.
Åh jag förstår dig. Inte mindre än fem av mina vänner fick barn i år. FEM! Och tre till i januari/februari. Och visst är glad för deras skull men samtidigt det bara påminner mig om hur förbaskat singel jag är. Det känns att glappet blir bara större.
Jag förstår dig, verkligen också. Visserligen brukar jag få höra att killar kan vänta längre, när jag pratar med tjejer – men, även vi har biologiska klockor. Jag vill inte bli 50-60 innan det är dags. Jag vill kunna dribbla av min son och spöa spolingarna som tittar på min dotter, inte bli kallad morfar på föräldramöten …
Sprida vildsäd då? =)
Nja, jag är mer typen som odlar, sköter om och skördar 🙂