Tröstshoppare hittar livet

Även om jag förmodligen ägnat mer tid åt att marknadsföra Sex and the city än att faktiskt följa Carries äventyr lärde jag mig en sak: shopping får dig att må bra.

Därför har jag införskaffat en ny ryggsäck som ska rymma såväl macen som träningskläderna (och kanske även anteckningsböcker och betablockerare). Jag är redan kär i min Brenthaven! Det var som om ryggsäcken rätade på mig när jag gick hem i mörkret.

Märkligt nog upptäckte jag livet en stund tidigare. Jag tömde nämligen min ställföreträdande datorväska. Det är en gammal och rätt ful axelremsväska som jag fick av Privata Affärer när jag var yngre och plötsligt tänkte att jag skulle skaffa en privatekonomi. Ni vet, man får fyra tidningar värda 200 spänn och en exklusiv väska värd 400 spänn för 49,90 (sic). Med andra ord har jag gått omkring med en väska av yppersta tv-shopskvalitet under hösten.

Sidospår: tidigare hade jag, som varande fotbollsafficinado och anglofil, en Fred Perry till burken, men min kollega kallade den hela tiden för Luke Perry, så jag fick ångest…

Åter till den fula kapitalistwannabeväskan. Jag tömde den och öppnade ett fack jag aldrig sett. Här låg mitt liv som jag aldrig hade och här hittade jag alla rätta vägval som jag aldrig gjorde när jag började på Handels. Här låg rövslickeri för näringslivsmiffon istället för sprit. Här fanns börskonferenser istället för fotbollsresor. Wow, min examen med inriktning mot finansiell doktor Kalkylering. Åh, titta bankkarriären som råna-gamlingar-på-deras-stålar-placerare. Suck, kontraktet på det New England-inredda huset jag köpte till mig och min Anna Anka. Här låg golfvokabulären, nycklarna till suven och de långa iiii:na. Och överallt en stank av seglarskofotsvett.

What the hey? Vad är det här? Är det så det hade blivit? Inga bussresor till Milano? Inga mobilsamtal från buskar i Rostock när jag gått vilse? Inga upptåg och nedköp?

Jag sprang ut till dokumentförstöraren och strimlade skiten. En pust av unken död slog emot mig.

Sen gick jag tillbaka till min nya ryggsäck och proppade alla extrafacken fulla med lördagsöl med grabbarna, kakmonsterfetischism, allvarsbrist, författardrömmar, lövsparkarvänliga skor, byxor med extra vaddering så att jag kan sitta i vattenpölar och förstås en påse ostbågar.

Mot stjärnorna. Jag och min väska. Intergalaktiskt, bröder och systrar. Intergalaktiskt.